Ugnsöppning. Måndagen den 23 maj var det dags att andas ut. Klänningen klarade sig. Möglet är på plats. Det kunde eleverna Linnéa Eriksson och Linn Johansson konstatera.
– Den är lite spruckenhär och där och toppen har säckat ihop, men det gör den bara bättre tycker jag, säger klänningsentusiasten Linn, känd för att ofta vara "överklädd": Bär klänning även i keramikverkstan och kompletterar gärna med ett par fina skor. Fläckigt blåställ går bort.
Examensarbetet - utbildningens grand finale - måste helt enkelt bli en balklänning av lera. Det fanns liksom inget annat alternativ. Men det är inte vilken lera som helst, utan den fina vitaktiga porslinsleran (tänk farmors bästa finservis med guldkant) som plagget är gjort av.
I bränt tillstånd ärklänningen cirka 150 centimeter hög.
I obränt skick var den närmare två meter, inklusive ugnsgolvet av tegel.
– Under bränningen krymper leran 17 procent. Därför var jag tvungen att göra klänningen några storlekar större.
Nu är den precis lagom stor, skulle passa Linn perfekt, om det inte vore för materialet som gör festblåsan obärbar. Dessutom är den alldeles för tung. 80 kilo är inget man vill valsa runt i ens på kungliga slottet.
Idén dök upp ijanuari. I mitten av april började tillverkningen. Ett intensivt jobb som, när det var som mest bråttom, pågick tolv timmar om dagen.
– Jag ville utmana mig själv, men utmaningen blev större än jag tänkt mig. Egentligen skulle det ha behövts ett år för att göra det här, nu fick jag göra det på femton veckor.
Klänningen består av fyra delar: I mitten en spiralformad cylinder av lera som utgör själva stommen, bågar av lera som ger vidd åt kjolen, topp av lera som kavlats ut på en torso av frigolit och så kjolen förstås.
Att få till den var svårast. Linn lät specialsy en kjol av tyg. Tanken var att hon skulle täcka kjolen genom att spruta flytande lera på den, men leran bara flagnade av.
Då tänkte honett varv till och skaffade bomull istället. Vanlig bomullsvadd som revs i bitar, doppades i lervällningen och trycktes fast på kjolen.
– Jag byggde lager på lager, berättar Linn som redan från början hade bestämt att klänningen skulle täckas av ett rejält lager mögel.
– Jag har använt olika slags keramiska material som får olika färger när de kombineras med varandra och bränns.
Linns tanke medklänningen, som naturligtvis är en skulptur (dessutom det största som någonsin har tillverkats i Capellagårdens keramikverkstad) är att få betraktaren att reflektera över hur vi ser på kropp och kläder, skönhet och förfall. Vad är vackert och vad är fult? Vad passar på vem och vid vilket tillfälle och vem bestämmer det?
Klart är i alla fall att det går alldeles utmärkt att ha på sig en fin klänning när det ska drejas. Särskilt om man kompletterar outfiten med ett rejält förkläde.
Numera vet Linndessutom hur man bär sig åt för att tillverka en gasugn av armeringsjärn och keramiskt fiber. Klänningens storlek krävde ett specialbygge och förhoppningen var att temperaturen skulle stiga till 1260 grader. Det gjorde den inte.
Det blev 1150 grader som mest. Men å andra sidan höll den temperaturen i sig i fyra timmar, så bränningen, som pågick i 20 timmar, gick bra ändå. Sedan fick ugnen stå och svalna ett par dagar innan det var dags att öppna den.
Linn var mentalt beredd hela tiden, för detta var ju ett experiment. Klänningen kunde lika gärna ha kollapsat helt och hållet under bränningen.
Nu gjorde den inte det.
Och vad händer nu? En porslinspjäs på 80 kilo baxar man inte omkring hur som helst.
– Den ska vara med på sommarutställningen, alla elevarbeten visas upp till slutet av augusti. Sedan får den vara kvar här. Jag kan inte ta den med mig när jag åker hem.
Närstudie. Mögel plus sprickor efter bränningen som avslöjar att detta är porslinslera och ingenting annat.
Specialbygge. Linn fick hjälp av lärare och elever att bygga en tillräckligt stor gasugn.
XXL. Klänningen är klar för bränning.