Tanken har alltid funnits med i bakhuvudet: ”Här ska jag sluta mina dagar.”
För två år sedan tog Mikael Lindberg över sina föräldrars jordbruk. Hans familj har brukat jorden i Östanbäck i många generationer.
– Det ska alltid få finnas djur här, det bestämde jag tidigt, säger Mikael.
På sin gård har han både mjölkkor, EU-ekologisk växtodling och kastrerade ungtjurar för köttproduktion. När han förbereder för slakt meddelar han det på Facebook och tar personlig kontakt med sina kunder.
– Jag bestämmer ett datum då alla får samma möjlighet att beställa, säger han.
När alla beställningar kommit in skickar han iväg djuret till ett slakteri. Därefter kör han personligen ut köttet till sina kunder.
– Jag har fått väldigt bra respons, berättar han.
Skrider till verket
80-timmars arbetsveckor, ingen semester och små marginaler – trots bra kontakt med sina kunder beskriver Mikael läget som tufft. Som bonde är han helt beroende av stödet från EU.
– Min teori är att vi skulle ha det bättre utan EU om vi hade ett partiledarskap som ville satsa på oss, säger han.
Ändå drar han sig inte för att pröva nya saker. När två personer i hans närhet gick bort i cancer bestämde han sig för att skrida till handling. I år kör han enbart med rosa balar till stöd för bröstcancerforskningen.
– Nästa år kan det bli blå balar istället, säger han.
Utanförskap
Mikael har även gått i funderingar om att ta initiativ mot mobbning. Han blir tårögd när han berättar om delar av tiden i skolan, om utestängdhet från de andra skolkamraterna och om tillflykten hos djuren på gården.
– Någon sade att man luktade skit när man gick förbi och sådär. Jag var den enda som hade djur. Sedan har jag även dyslexi och det hjälpte såklart inte, berättar han.
Exakt vilken utformning ett sådant initiativ skulle få är inte utarbetat ännu. Oavsett vad Mikael kommer fram till kommer han vilja inkludera andra.
– Kanske en idrottsförening eller så. Det går nästan att göra vad som helst, som sedan får en koppling hit till gården, säger han.