Wilma, som går i klass 3c i Sjungande dalens skola, är inte den enda eleven som har diabetes. Därför vet personalen precis vad de ska göra när hon behöver hjälp.
Nioåriga Wilmas mormor är inte sjuksköterska. Hon är diabetiker och vet precis hur det ska gå till när blodsockernivån ska kollas. Alltså stack hon i Wilmas ena finger och såg att blodsockret var jättehögt. Det fanns bara en sak att göra:
- Vi åkte till akuten direkt, berättar Wilmas mamma Nina.
Det är så mycket som Wilma, Nina, pappa Nicklas och lillasyster Meja har fått lära sig sedan dess.
Om mormor är bra på att kolla blodsockret med sin glukosmätare, så är familjen Olofsson bra på att räkna. För visst var det så att Wilmas kropp producerade alldeles för lite insulin. Hon hade fått diabetes hon med och måste få insulinsprutor. Och har man fått diabetes, då gäller det att väga all mat och räkna kolhydrater till både frukost, lunch, mellis och middag. Och så blir det kanske ett litet extramål på kvällen också.
Efter att Wilma kommit till akuten och fått sitt blodsockervärde mätt en gång till så blev hela familjen inlagd på barnavdelningen vid Skellefteå lasarett. I två och en halv vecka bodde de i samma rum medan insulinmängden ställdes in. Under tiden fick både hon och föräldrarna lära sig hur de skulle bära sig åt i fortsättningen så att Wilma kunde leva som vanligt, trots sjukdomen.
- Det kändes tryggt att vara på barn, en sjuksköterska hjälpte till vid varje måltid, berättar Nicklas. Först när vi kom hem kände vi att man levde i verkligheten.
Numera räknar de alltså väldigt mycket. Blodsockervärdet och mängden kolhydrater avgör hur mycket insulin som ska tas till varje måltid, i förhållande till hur aktiv Wilma varit och kommer att vara. En insulindos varar i två timmar.
Allt ska räknas, även bilarna och zoogodisarna (Wilmas favoriter) som hon äter tillsammans med chips och ostbågar på lördagarna.
Klart hon äter lördagsgodis!
- Jag kan äta allting, försäkrar Wilma.
Det finns ändå två saker som måste undvikas därför att det är så oerhört sockerrikt.
- Läsk och isglass, förklarar Nina. Det gör att blodsockret stiger fort, men det sjunker väldigt snabbt också och då blir det så svårt att ge insulin.
Dagens mellissmörgås på surdegsbröd innehåller 18 kolhydrater. En pepparkaka innehåller fem.
- Vi har alltid med oss våg och decilitermått när vi åker bort. Jag har en stor handväska att ha allting i, fortsätter Nina.
Fast när det ska gås på restaurang och ätas barnbox, då är det svårare att hålla på och väga. Det som kan ställa till det ur kolhydratsynpunkt är inte bara brödet, det är pommes friten också. Det är i sådana här lägen Nina plockar fram sitt berömda ögonmått. Det har blivit så mycket bättre på senare tid.
Till att börja med fick föräldrarna ge Wilma hennes insulinsprutor. Nu behöver de inte det längre, för nu har den nya tekniken tagit över. Det är här det svarta bältet kommer in i bilden. Det och de båda ”knapparna” som Wilma har fasttejpade på magen. Tack vare knapparna kontrolleras blodsockervärdet dygnet runt, det långtidsverkande insulinet går in automatiskt medan måltidsinsulinet ges med hjälp av en pod, det vill säga en Omnipod som är en handenhet till insulinpumpen på Wilmas mage.
I bältet har hon sin mobiltelefon. Var femte minut skickar blodsockersensorn på magen det nya värdet till en app i hennes mobil, som i sin tur skickar uppgiften vidare till föräldrarnas mobiler. På så vis vet de om dottern är ”hög” (har för mycket socker i blodet) och behöver mer insulin, eller om hon är ”låg” och behöver äta mer, kanske några bitar druvsocker så att blodsockret kommer upp på normal nivå igen.
Förutom mobilen så har Wilma alltid med sig druvsocker i bältet. Det vet både lärarna på Sjungande dalens skola och hennes kompisar.
- Jag har sagt åt dem att de ska hämta fröken om jag blir trött och låg, annars kan de själva ge mig druvsocker, berättar Wilma.
För Nina och Nicklas har den mobila övervakningen lett till att de inte behöver känna sig fullt så oroliga längre. Även om Wilma är hemma hos kompisar och leker så har de ändå full koll och kan genast ta kontakt, antingen med Wilma själv eller med kompisens föräldrar.
Om det är någonting hela familjen Olofsson har fått lära sig under de här åren så är det att ingenting är säkert och ingenting är stabilt när det gäller blodsocker- och insulinnivåer. Det som gick hur bra som helst ena dagen går inte alls lika bra nästa dag.
Wilma är en mycket aktiv tjej, spelar både innebandy och fotboll och åker gärna på madrass så fort snön har kommit. Dessutom växer hon ju hela tiden. Detta påverkar naturligtvis nivåerna. Om musklerna kräver mer energi, bland annat i form av socker, då måste både mängden mat och insulin anpassas efter det. Sockret som bildas när vi äter måste ut i kroppens alla celler. Insulinet, som bildas i bukspottskörteln, är den "nyckel" som låser upp cellen så att sockret kan ta sig in. Utan nyckel förblir cellen låst, sockret stannar kvar i blodet och det är då diabetikern blir "hög".
En av föräldrarna är alltid med på träningar och matcher och är redo att ge både druvsocker och kex om blodsockret är för lågt.
- Vi vill ju att Wilma ska orka vara med hela tiden, att hon ska slippa bli låg och sitta på bänken, förklarar Nina. Vi köper verkligen inga små förpackningar med druvsocker nuförtiden.
Det går åt en hel del av den varan och då kan man förstås börja undra; hur smakar druvsocker egentligen?
- I början tyckte jag inte om det, men nu tycker jag det är gott, försäkrar Wilma.
Tilläggas bör att om det hade funnits ett bälte i en annan färg, då hade hon valt det istället.
- Jag ville ha ett blått, men det fanns bara svarta i min storlek.
INSAMLING TILL FORSKNING
Alltfler barn:I åldrarna 0-18 år insjuknar i diabetes.
Därför anordnas imorgon:Söndag 25 februari en välgörenhetskonsert i S:t Olovs kyrka. Kollekten går till Odd Fellows riksinsamling till stöd för forskning om barndiabetes typ 1. Konserten, som börjar klockan 18.00, är ett samarrangemang mellan Odd Fellow, S:t Olovs församling och Norran. Medverkar gör ConBriokören, Skellefteå manskör och Skellefteå Elitorkester. Dessutom hålls ett föredrag om barndiabetes.
I Skellefteå med omnejd:Finns ett 70-tal barn som har diabetes.
Sjukdomen:Är ärftlig, men kan också uppkomma på grund av andra faktorer. Forskning pågår om till exempel matens och miljöns inverkan på kroppens insulinproduktion.
Jag har sagt åt dem att de ska hämta fröken om jag blir trött och låg, annars kan de själva ge mig druvsocker.
Behöver Wilma äta mer just nu? Eller behöver hon kanske mer insulin? Svaret finns i mobilen.
Wilma har alltid med sig väskan med grodor på. I den finns bara viktiga saker som extra insulin, blodsockermätare, druvsocker, "nödkex" och en handenhet till insulinpumpen hon har på magen, en så kallad Omnipod.
Appen i mobilen håller koll på allt, och så är den bra att ha när det ska räknas kolhydrater också.
Det är vad som finns i mackan. Mamma har vägt och räknat ordentligt.
Två gånger om dagen måste blodsockersensorn på magen nollställas och kalibreras om. Därför måste blodsockret kollas på det gamla sättet, med ett stick i fingret.
Wilma och pappa Nicklas, mamma Nina och lillasyster Meja tar en välförtjänt mellis när Wilma har kommit hem från skolan.
Det har Wilma Olofsson alltid på sig. Dessutom har hon två "knappar" på magen.