Gods. Allt från mediciner till sopor transporteras av avdelningen. Foto: Lars Eriksson.
Det är ständigt någon i rörelse i kulvertarna under Skellefteå lasarett. Här håller de mestadels till, transportörerna som ser till att verksamheten aldrig stannar av. Kent Sterner är på väg till strokeavdelningen där två patienter behöver hjälp att ta sig till röntgen. Kulvertarna sträcker ut sig som bläckfiskarmar i underjorden. Här kan man ta sig till de flesta delarna av sjukhuset, nästan som en tunnelbana i en storstad.
– Här nere är det alltid någon transport som är på väg någonstans, säger Kent samtidigt som en truck dyker upp i ena ändan av kulverten.
Med ett trevligt ”goddag, goddag” hälsar Kent på patienterna som sitter och väntar i varsin rullstol på strokeavdelningen.
Kent Sterner, 42 år, har varit nere i kulvertarna länge. Han började som sommarjobbare på 1990-talet och blev chef för avdelningen 2011. Han har varit landstingsanställd under hela sitt yrkesliv.
– Jag har ingen aning om hur världen utanför landstinger ser ut, säger han och skrattar.
Avdelningen är bemannad med tolv tjänster som finns på plats veckans alla dagar. Det mesta som ska in till eller ut från lasarettet passerar genom deras händer.
– Vi är lite av kulvertfolket. Det hörs när vi kommer slamrandes med alla vagnar. Alla i personalen känner igen oss, säger han glatt.
Förutom patienter ser de till att sopor, mat, smuts- och rentvätt, läkemedel, post gods, fika och mycket annat kommer dit det ska. Det handlar om att rätt saker ska vara på rätt plats och dessutom på rätt tid.
– Låt vården syssla med vård så tar vi hand om servicen, säger Kent.
När trycket på sjukvårdsapparaten ökar märks det även Kents avdelning. Mellan 2011 och 2013 har patienttransporterna ökat med 36 procent.
Under förra året tog avdelningen dessutom över förrådshanteringen åt några avdelningar. De beställer och packar in varor i de olika förråden. Ytterligare ett steg i att vårdpersonalen ska kunna koncentrera sig på vård och inte materialhantering.
– Vi sköter i dag åtta förråd och det kommer att bli fler, säger han och spår att det inom ett par år kommer att vara det dubbla.
Kents patienttransport mot röntgen blir snabbt hindrad. Det bildas en lite kö utanför hissarna, som aldrig verkar vilja stanna utan bara passerar förbi. Till slut stannar en hiss och snabbt fylls utrymmet med rullstolar, vagnar och patienter. Hissen går upp, hissen går ner och till slut är vi på samma plan som vi började färden började.
– Det är inte säkert att man kommer fram bara man har fått tag i en hiss, säger Kent och menar att en hel del tid går åt att både vänta på och åka hiss.
När väl hissarna hamnar rätt är patienterna snart framme vid rätt destination. Ytterligare en patienttransport är fullbordad.
Nere i kulvertarna pågår arbetet med den strida strömmen av varar som ska ut och in. Backlarmet på trucken piper och tjuter när Lars Eriksson är på väg att koppla på en vagn med droppvätska som ska till kirurgavdelningen. Lars har jobbat som vaktmästare i över 30 år. Ett jobb han trivs med och tycker känns viktigt.
– Att kunna hjälpa dem som behöver hjälp känns bra, säger han.
Transportsystemet pulserar vidare, ett flöde som aldrig stannar av – varor in och sopor ut.
– Skulle vi stänga ner en förmiddag så skulle verksamheten på lasarettet avstanna, säger Kent Sterner.
Kulverten. Kent Sterner har jobbat med interntransporter under stora delar av sitt yrkesliv. Foto: Lars Eriksson.
Stopp. Vid hissarna uppstår ofta väntetid. Kent Sterner är på väg med patienter till röntgen. Foto: Lars Eriksson.
Underjorden. Det är nere i kulvertarna under sjukhuset som de flesta transporterna sker. Foto: Lars Eriksson.
På väg. Det är alltid någon transport som väntar på Kent Sterner och hans kollegor på lasarettets interntransport. Foto: Lars Eriksson.