Färgvalet. Marlene Josefsson och Klas Hedström har en hel del att diskutera. Foto: Jeanette Lövgren.
– Jag har aldrigmålat förut, kan ingenting om perspektiv och jag tycker inte om saker. Jag gjorde en katt och en blomma, men sedan målade jag över dem.
Av de två målningar som Anna Ramstedt ställer ut så är det den med det tomma rummet som är allra mest Anna. Visst kan ett tomt rum vara ett porträtt av ens inre jag. Målningen med matta och gardiner däremot … mjaa … det är faktiskt inte riktigt hon ändå. Men så här är det ju med det mesta i livet. Man måste våga testa ibland, även om det tar emot som sjutton, annars är det risk att man aldrig kommer någonvart.
En av handledarnahos Ateljé Krut, som är en kommunal verksamhet, heter Marlene Josefsson. Just den här dagen befinner sig Marlene och några av deltagarna i S:t Olovs kyrka för att berätta om utställningen som hänger där just nu. Krut, som står för kreativ utveckling, har funnits i ett år och nu visar den upp sig i offentlighetens ljus för andra gången. Första gången var på Matfesten ifjol.
Ateljén är en daglig verksamhet som drivs av socialförvaltningen och som riktar sig till konstnärligt intresserade personer med intellektuella eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Det där med"konstnärligt intresserade personer" är själva grundbulten. Det är bara den som själv vill vara med som får komma till ateljén, vars lokaler finns på Skeppargatan. Fast under en tid har deltagarna varit ganska vilse i pannkakan, för på Skeppargatan renoveras det och installeras ny ventilation så "krutarna" har flyttat runt en hel del.
– Det är lite rörigt just nu, säger Marlene, men så fort det är klart flyttar vi tillbaka.
Utställningens titel är"Jag" och består huvudsakligen av självporträtt. Temat har fått deltagarna att släppa loss ordentligt, för vem har sagt att ett självporträtt måste vara en exakt spegelbild av det egna ansiktet? Det kan ju faktiskt vara en båt, eller varför inte två båtar. Det kan vara som Anna Sauréns collage där hon framställt det egna jaget med hjälp av små pappersbitar som klippts ur modetidningar. Resultatet är en genompixlig bild där olika kroppsdelar halkar omkring och befinner sig på ställen där de egentligen inte borde vara. Det är så hon känner sig, Anna.
Utställningen iS:t Olov har inte basunerats ut med pukor och trumpeter och någon vernissage med chips och cider till besökarna, det har det inte varit. Krut har liksom smugit in sina verk i kyrkorummet. Ett rum som Linn Tarras-Wahlberg tycker mycket om.
– Det är lugnt och fridfullt här. När jag bråkat med någon brukade jag alltid gå hit. Jag är en lugn person och att vara i kyrkan får mig att slappna av.
Just nu deltartio personer i Ateljé Kruts verksamhet och det handlar inte bara om att måla i akryl och akvarell. Här kan man få prova på alla möjliga tekniker som har med handens skapande att göra; teckna, skulptera, sticka och sy till exempel.
Alla har ett eget schema med bestämda tider. 50 procent av tiden får deltagarna arbeta fritt med egna projekt och idéer. Övrig tid ägnas åt uppgifter och övningar med olika teman, eller åt att prova på en teknik eller ett material. Fredagarna är lugna dagar med färre deltagare. Det finns också särskilda rum där man kan dra sig undan om man behöver vara ifred eller jobba ostört.
Och sedan, närman känner sig färdig med Krut och är beredd att vandra vidare, då bär det kanske av till studier, till ett jobb eller kanske en praktikplats. Till en tillvaro som kan kännas lite mer krävande, lite mer rörig, där saker och ting måste ske under en viss tidspress. Vilket kan kännas rätt jobbigt.
Så var det inför hängningen av utställningen. Det var nödvändigt att sno på för att få allt klart i tid.
– Fast lite press är ju inte farligt, påpekar Marlene Josefsson när gänget slagit sig ner på en kyrkbänk. Det kan vara bra att få prova på det också ibland.
Jag har aldrig målat förut, kan ingenting om perspektiv och jag tycker inte om saker.
En utmaning. Bilden med fler detaljer. Anna Ramstedt gjorde den, trots att det inte är "hon". Foto: Jeanette Lövgren.
Nära ingången. Där hänger Linn Tarras-Wahlbergs "Paradis" och "Desert godess". Foto: Jeanette Lövgren.
Uppiggande. Andreas Johanssons havsmotiv blir man glad av. Foto: Jeanette Lövgren.
Superpixligt. Anna Saurén har jobbat med små, små pappersbitar. Dessutom har hon en helt egen utställning hos Studieförbundet Bilda på Stationsgatan. Foto: Jeanette Lövgren.
Lysande. Klas Hedströms akrylmålningar har starka färger. Egentligen föredrar han mer dämpade kulörer, med mer vatten i. Foto: Jeanette Lövgren.