Rustikt. Handgjort precis överallt. Foto: Annika Eriksson.
Väl innanför dörreni det ena av mormors båda hus i Nymyrliden dröjer det inte många minuter innan Ulla är avslöjad. För därinne håller hon upp tygrulle efter tygrulle, pratar lyriskt om tunna yllekvalitéer och hur handspunna silketrådar som blandas med yllediton får tyget att bubbla.
– Känn, efter tvätten blir det som bouclé.
Rätt! Här står en pensionerad textillärare (jobbade både Malå och Norsjö) med en hemvävd kudde i famnen. Självklart är det mesta i textilväg både här, i huset i Holktjärn och villan i Norsjö tillverkat av Ulla själv.
Och är det så att någon behöver diskutera vävstolars för- och nackdelar, då är Ulla Nygren en kunskapsklippa att luta sig emot.
I de begagnade vävstolarnasförlovade land gäller följande matematiska förhållande: Ju större desto billigare/ju mindre desto dyrare.
Det händer att Ulla får vävstolar gratis, men oftast köper hon för en billig penning. Till exempel en Glimåkra med en vävbredd på 100 centimeter för en krona.
Just nu är vävning oerhört ute. Vävstolar slängs, eldas upp eller snickras om till älgtorn. Själv kan
Ulla mycket väl tänka sig att förvandla en vävstol till en trevlig trädgårdsgunga. Hon är inte sentimental på det viset.
Innan man slår tillpå ett riktigt fynd måste man tänka sig för, förklarar Ulla som fick sin första vävstol av sina föräldrar 1968.
– Jag köper aldrig gammalt rappel och absolut inga hemmabyggen.
En enda hemsnickrad vävstol har hon sparat av nostalgiska skäl.
– En karl snickrade den medan han väntade på att mormors syster skulle tacka ja till hans frieri.
Det blev korgen och friaren försvann, men vävstolen blev kvar i Nymyrliden.
Hemmabyggen ska manakta sig för. Det är hopplöst att hitta delar till dem. Nej, gör som Ulla Nygren och bli märkesfixerad istället.
– Jag samlar bara på Glimåkra och Öxabäck.
Bandvävstolar är små, nätta och lättplacerade. De större kräver mera utrymme. Då är stugor i skogen bra att ha. Men 17 vävar samtidigt. Varför inte väva en sort i taget? Skulle inte det göra tillvaron mera överskådlig?
Olika är mycket roligareenligt Ulla som fungerar som humlor gör. Surrar från det ena till det andra. Väver på en halsduk tills hon blir less, sticker emellan med några centimeter gardin i halvlinne och så en bit ylleväv på det. Som det ska sys egendesignade kläder av.
Väva fort och mycket och med kläm, så ska det va.
Fast det är detsom händer innan som är bäst, om vi ska tro Ulla. Leta mönster till exempel. Varje gång hon besöker en bygdegård så får kameran följa med.
– Analysera, analysera, analysera! utropar kvinnan förtjust.
– Sitta vid datorn, räkna trådar, lista ut hur ett mönster är uppbyggt, bestämma färger ... Det är kul. Fast sedan måste man ju väva också, om det ska bli nå´t.
Morföräldrarnas ställe. Ulla Nygren, numera skogsbonde, är ofta i Nymyrliden för att väva. Foto: Annika Eriksson.
Mönsterkärlek. Att räkna på ett mönster och få det att gå ut, det är Ullas passion. Foto: Annika Eriksson.
Blir mjukt och skönt. Trådarna i det vävda sadelskyddet ska klippas upp. Foto: Annika Eriksson.
Fortsätter fynda. Ny damastvävstol till begagnatpris plus en 3,5 meter bred vävstol i delar som ligger på en skogsvagn. Foto: Annika Eriksson.
Inga trasmattor. Ulla Nygren väver bara tunnare kvaliteter - gardiner, filtar, handdukar, tyg till kläder med mera. Foto: Annika Eriksson.
Rum efter rum. Vävstolar nästan överallt. Foto: Annika Eriksson.
Max 20 minuter. Ska det ta att plocka isär en vävstol. Man behöver träklubba, sax och några plastpåsar. Att montera ihop går lika fort, förklarar Ulla som har vanan inne. Foto: Annika Eriksson.
Tunna ylletyger. Kardad ull i olika kvaliteter importeras från England. Den färgas och dottern Sara spinner. Foto: Annika Eriksson.
Bara det ena. Ulla Nygren har tre hus till med vävstolar i. Foto: Annika Eriksson.
Utspridda. Men ändå samlade, som här i Nymyrliden. Foto: Annika Eriksson.