Inom ämnesområdetvett och etikett på argentinskt sätt så är denna metod en fantastisk uppfinning. Och inte nog med det. Den som någon gång stuffat omkring på ett ordinärt västerbottniskt dansgolv skulle känna igen sig direkt. Argentinska tangodansare har det också: En dam- och en herrsida.
Som ordförande idet 15-årsjubilerande Skellefteå Tangosällskap, och med tio dansresor till Buenos Aires på meritlistan, så vet Leif Häggmark hur det går till.
– Borden står uppställda runt dansgolvet. Ett par som enbart vill dansa med varandra sätter sig vid samma bord. Men de som vill dansa med andra delar på sig. Min fru och jag brukar göra det.
Nu räcker det förståsinte bara med att sätta sig på rätt sida. Det gäller att bjuda upp på rätt sätt också. Och det är nu motionsdansaren från norra Svedala måste glömma allt hen har lärt sig ifråga om uppförandekoder.
I Buenos Aires är det ingen som rusar iväg tvärs över golvet och grabbar tag i första bästa (snyggaste?) danspartner. Det hela är mycket mer subtilt.
– Han eller hon försöker fånga den andres blick. Får de ögonkontakt, han nickar och hon också, då är det grönt. Men tittar hon bort, då blir det inget, förklarar Leif som tycker att argentinarnas sätt att bjuda upp är mycket mer tilltalande än den traditionellt svenska muntliga metoden.
– På det här sättet känner man sig aldrig nobbad. Man kan alltid intala sig själv att det var jag som nobbade, inte hon.
Sedan har Argentinaen annan fördel också.
Dansskorna.
– Efter första resan kom jag hem med sex par i bagaget.
Skorna är som smycken. Nu äger han cirka 20 par. Samtliga används och det är ordning och reda i Leifs skogarderob. På varje kartong finns en bild av innehållet så att han enkelt kan välja ut det par som ska få förgylla tangokvällen.
Utbudet är så otroligtmycket större än i Sverige och priserna är förstås lägre. Och som skoköpare har man en mycket större frihet.
Finns inte den rätta storleken? Då beställer man.
Är skorna bara nästan (för mycket guldglitter) som man vill ha dem? Då ber man skomakaren fixa en ny design.
Det tar förstås tid att få skorna klara, men gör man som Leif och hans fru, stannar tre veckor varje gång, då är det inga problem att få dem klara före hemresan.
Och naturligtvis ska sulorna vara tillverkade av rätt sorts material. Det ska vara mocka. En uppruggning med mockaborsten så blir det bra glid på de flesta golv.
Efter första resan kom jag hem med sex par i bagaget.