Foto: Privat (Lars Wäppling)
Filmen ser du här ovan. Känsliga tittare varnas.
Fredag den 24 augusti var Lars Wäppling, ursprungligen från Burträsk, ute och jagade björn med jaktlaget norr om Lillhärdal i Härjedalen.
Efter att de hade rört sig långt bort gjorde en av hundarna ett ståndskall. De gick närmare och kunde då se en björn genom riset i skogen.
– Men det var för dålig sikt för att kunna skjuta, så vi kunde inte göra något. Sedan for hunden iväg en kilometer, berättar Lars Wäppling för Norran.
Stoppade in vänsterarmen i munnen
När han och en annan jaktkompis kom dit fick de se glimtar av en björn genom riset. Men det var fortfarande för dålig sikt för att kunna skjuta. Lars hörde hur den flämtade och plötsligt såg han hur den sprang rakt genom riset.
– Den sprang nog rakt in i mig, jag minns i alla fall att jag föll baklänges och när jag tittade upp så såg det ut som den skulle hugga mot överkroppen så jag stoppade in vänsterarmen i munnen på den. Den bet åt hårt och jag försökte samtidigt slå på den. Sedan bet den tag i höger lår och över höger knä och jag fortsatte att slå tillbaka, säger han.
Foto: Privat
Eftersom björnen verkade sikta på att bita honom i huvudet så stack han på nytt in vänsterarmen i björnens mun.
– Jag ville skydda känsligare delar så det var det enda jag kunde göra. Han bet i samma arm tre gånger och skakade och ruskade om den. Det gjorde fruktansvärt ont. Han bet också i ljumsken, väldigt nära pulsådern.
Högg till igen
En av hans jaktkompisar var med och försökte skjuta björnen, men eftersom Lars var så nära den så gick det inte så bra.
– Skott träffade, men inte tillräckligt bra. Men efter en stund var det som att den blev lugn och la sig ned. Men när jag försökte röra mig bakåt så tittade den på mig och högg till igen. Då tänkte jag att det nog inte skulle sluta så bra.
Men det blev det sista hugget. Sedan stack björnen iväg efter hunden, som under tiden attacken pågick hade varit på björnen.
Foto: Privat (Lars Wäppling)
– Jag ville flytta mig en bit så jag sprang 50 meter, men sedan föll jag ihop. Jag hade ont överallt, men hörde på hundens skall att björnen var långt bort.
Eftersom de befann sig en timme från närmaste landsväg var täckningen dålig så det dröjde länge innan han kunde få hjälp. Efter ett flertal brutna SOS-samtal och efter att fler från jaktlaget hittat honom och hjälpt till att ringa så kom hjälpen. Då hade det gått ungefär två timmar sedan attacken.
– Det var kallt för det var blött i mossan där jag låg, men någon gav mig kläder. Första halvtimmen jag låg där hade jag fruktansvärt ont och det var väldigt mycket blod som pumpade ut. Då blev jag orolig att jag skulle förblöda. Men det var som att det la sig efter ett tag. Smärtan blev efter ett tag också bättre och jag kunde prata och bete mig normalt, berättar han.
Norran berättade för några år sedan då Lars utsattes för en skenattack av en björn:
<div class="flowplayer-embed-container" style="position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%;"><iframe style="position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%;" src="//ljsp.lwcdn.com/api/video/embed.jsp?id=f90329b6-965a-4cf6-82fa-d60a9894ba96&pi=a39adac5-4575-4f97-83be-bd78610d2069" frameborder="0" webkitAllowFullScreen mozallowfullscreen allowFullScreen allow="autoplay"></iframe></div>
Resten av jaktlaget lyckades senare spåra upp den sårade björnen på nytt och kunde avliva den.
”Får skylla mig själv”
Lars flögs med ambulanshelikopter till Mora där han fick vård. Men de ville inte utföra någon operation där eftersom den ansågs för komplicerad. Istället flögs han senare till Östersund där armen opererades.
Foto: Privat
– Nerverna som går till handen låg precis där skadan var, så det fanns en risk att jag skulle tappa funktionen i handen. Men operationen gick bra och de tror att jag kan få tillbaka den mesta funktionen. Jag kan hålla i saker nu, men jag kommer nog inte kunna spreta med fingrarna eller peka. Sedan kommer jag inte att ha någon känsel i huden på vissa ställen, men det är småsaker när man tänker på att det hade kunnat gå ännu värre, säger Lars Wäppling.
Han säger att hela upplevelsen var mäktig men att det var hans eget fel.
– Jag får skylla mig själv. Det går ju alltid att avvakta, och inte gå in på samma avstånd som hunden. Dessutom hade jag kunnat vara mindre nonchalant, för jag gick och filmade med ena handen och höll geväret i det andra så jag var inte förberedd.
Lars Wäppling har jagat i många år, sett hundratals björnar och anser sig ha ganska bra koll på dem.
– Jag har blivit attackerad tidigare, men hunnit skjuta. Men när man har upplevt något så ofta så blir man nog ganska avtrubbad och inte så skärpt.
TV: Lars från Burträsk väckte björn – som gick till skenattack: ”Tänkte att nu jävlar”