Ănda sedan slutet av 1950-talet har gruvlaven varit ett karaktĂ€ristiskt inslag i och omkring Kristineberg. Men nu Ă€r den borta.
Klockan fyra pÄ fredagsmorgonen den 28 juni sprÀngdes det 62 meter höga och 1 173 ton tunga tornet och föll till marken i ett moln av stoft och damm.
Trots den tidiga timmen lockade rivningen en stor skara Ă„skĂ„dare. Men knappast nĂ„gon var sĂ„ spĂ€nd som gruvchefen Erik FjĂ€llström â skulle allt gĂ„ enligt planerna, utan nĂ„gra missöden?
DÀrför kÀnde han en enorm lÀttnad nÀr den gamla betongkolossen föll.
â Det var helt magiskt. Allt blev som vi hade tĂ€nkt och den trillade pĂ„ rĂ€tt stĂ€lle. Det var ett precisionsarbete, sĂ€ger Erik FjĂ€llström.
Samtidigt var det flera kÀnslor som gick igenom hans huvud. Efter att ha vuxit upp och bott i omrÄdet och med nÄgra Ärs uppehÄll ha jobbat i gruvan sedan 1989 har laven varit ett landmÀrke som alltid funnits dÀr.
â Som liten grabb sĂ„g jag den pĂ„ flera mils avstĂ„nd. Sedan har det legat och gnagt och varit en anspĂ€nning frĂ„n den dagen beslutet fattades att den skulle rivas. Har vi gjort allt rĂ€tt?
â SĂ„ nĂ€r visslan ljöd den hĂ€r gĂ„ngen steg pulsen lite extra, berĂ€ttar Erik FjĂ€llström.
Bolidens beslut att riva byggnaden grundar sig i att den Àr i sÄ dÄligt skick att den börjar vara en sÀkerhetsrisk. Laven har inte heller varit i drift pÄ drygt 20 Är.
Samtidigt framhÄller Boliden att rivningen markerar början pÄ en ny era för Kristineberg.
VÄren 2021 beslutade företaget att investera 1,25 miljarder kronor i en utbyggnad av Kristinebergsgruvan mot RÀvlidenfyndigheten. En investering som innebÀr att den 84 Är gamla gruvan moderniseras, med fokus pÄ fossilfri teknik och batteridrivna fordon under jord.
Satsningen i Kristineberg gör ocksÄ att jobb tryggas, dÄ gruvan sÀkras för framtiden i Ätminstone tio Är framÄt.
â Det Ă€r en koppling som jag tycker Ă€r lite kul. Nu Ă€r tiden inne att bygga nĂ„got nytt för RĂ€vliden. Sedan Ă€r det roligt att plocka bort nĂ„got gammalt och fult och fĂ„ till en fin industrimiljö hĂ€r, sĂ€ger Erik FjĂ€llström.
Men för de boende i omrÄdet Àr det förstÄs en mÀrklig kÀnsla att nÄgot som alltid funnits dÀr nu Àr borta. Det kan Elin Bystedth, engagerad och mÄngÄrig Kribergsbo intyga.
â Det var nödvĂ€ndigt, men jĂ€ttetrĂ„kigt. Det Ă€r ju ett landmĂ€rke man har sett hela livet. Vi brukar sĂ€ga ânu Ă€r vi hemma, nu ser vi lavenâ. Och nu Ă€r den borta.