Annas pysselplats. Här sitter hon nästan varje dag. Notera den sexkantiga korgen, den ska bli en del av en luftballong.
Nu ska vi se här vad Anna har i sin pysselbyrå som står ute i hallen. Aha, där är lådan med pärlor i och där är satinbanden och där är asken med alla glittriga broscher som blev över när hon tillverkade tärnbuketten till dottern samt sin egen brudbukett till bröllopet i Kåge kyrka den 9 juli 2016.
Böcker som ingen längre läser kan bli så här dekorativa.
Där finns en hel låda med spetsar och band och en massa annat som Anna har gjort under årens lopp.
Satinband och gamla broscher istället för levande blommor i brudbuketten.
En dröm för varje pysslare.
Pärmar av fuskläder, riktiga boksidor ur "Sions sånger" från 1846 och tunna läderband.
Röda satinrosor, fuskmurgröna och guldband till mormors systers begravning.
Ett par år samlade hon broscher inför bröllopet. De här fick inte plats på buketterna.
En billig svart plastram med krusiduller på, lite vit färg och voilà! Anna Olsson i Kåge har pysslat igen.
Buketternas vita rosor består av vita satinband. Dessutom är rosorna smyckade med mängder av ljuvliga broscher som fyndats på loppisar.
–Den är ganska tung, förklarar Anna och visar upp brudbuketten, stommen är av metalltråd.
Vi får verkligen hoppas att de gamla broscherna enbart består av glas och vit- eller gulmetall. Tänk om ett riktigt värdefullt smycke med äkta stenar och riktigt guld råkat smyga sig in bland blombladen? Det vore något att visa upp för en kunnig person.
Fast kanske inte ändå.
–Jag har klippt bort fästanordningen på de flesta, erkänner Anna.
Vi får hoppas att ingen antikexpert blir alltför upprörd över detta tilltag.
Den som en gånglärt sig att tillverka satinrosor ute i garaget med hjälp av filmer på Youtube, den kan lätt göra det igen. Det är inte alls särskilt svårt, påstår Anna som, när mormors syster gick bort, hade en del rött satinband i byrån. Alltså satte hon igång att tillverka en kistdekoration.
–Jag satte på fejkmurgröna och skrev hälsningen på ett guldband.
Somliga släpper aldrig mobilen med blicken, andra vet inte vad de ska ta sig till med all tid. Anna vet precis vad hon ska ägna sig åt så fort barnen gett sig iväg till skolan och innan hon själv måste åka iväg till jobbet på Ica Maxi. Nu har hon några sköna, lugna timmar framför sig då hon kan sätta sig ner på sin pysselplats med dagens objekt och hon är så underbart ostörd. Det enda som hörs är musiken som strömmar ur högtalaren i köket; något engelskt och sångvänligt så att hon kan nynna med.
Pysslat har hon alltid gjort. Efter flytten från lägenheten på Moröhöjden till huset i Kåge för nio år sedan blev det så mycket enklare, för här finns mycket mer svängrum. Dessutom finns det en praktisk matkällare med hyllor som hon kan förvara sina färdiga alster i. Ibland vill hon förstås byta ut grejerna därhemma. Omväxling är alltid lika trevligt.
Dessutom har hon en plan.
– Jag ska ha ett eget pysselrum som också ska fungera som gästrum. Min man ska få ställa dit en säng, resten ska jag ordna med själv.
Om hon längtar väldigt mycket? Gissa en halv gång. Men först är det så mycket som måste hända. En hel rokad faktiskt.
–Först måste vi ordna ett rum i källaren åt sonen där han kan bo och spela onlinespel. På så vis slipper vi andra höra så mycket av spelandet. Sedan ska dottern överta sonens gamla rum och sedan övertar jag dotterns rum.
När denna omfattande omlokalisering ska äga rum är ännu inte bestämt. Anna hoppas att den åtminstone ska kunna påbörjas lite smått under semestern, för det handlar inte bara om att flytta runt på några möbler, måla och tapetsera.
–Vi måste slå ut ett par väggar i källaren och sätta in en dörr till garaget också.
Ni hör ju själva. Eller rättare sagt läser. Det är åtskilligt som måste klaffa innan Anna kan ta steget från bordet i allrummet och in i sin dröm där hon kan stänga dörren om sig och sina många idéer som brukar ploppa upp precis innan hon ska gå och lägga sig. Och det vet man ju hur det går då; på morgonen är de borta allihop, varenda liten smart tanke. Såvida man inte har block och penna liggande på nattygsbordet förstås. Vilket hon har. Idéerna skrivs alltid ner precis innan hon ska till att somna.
Den som någon gång surfat runt en smula vet att världen är full av påhittiga personer som gärna visar upp sina verk offentligt. Den ena gör si, den andra så och en egen twist är aldrig fel, tycker Anna.
Att göra om begagnat och billigt till något helt nytt, det är det som är hennes grej, som gamla böcker. Vackert slitna exemplar kan bli dekorativa inslag i inredningen, men de kan också användas som råmaterial till stora väggdekorationer eller till små örhängen. En glaskupa som tidigare varit en del av en bordsklocka kan förvandlas till bordslampa. En bit av en ölburk blir dekor på ett ljus.
"Den är ganska tung."
Det händer att folk frågar om hon säljer: ”Säljer du den där?” undrar någon som råkat falla för det ena eller det andra av Annas påhitt.
– Jag säljer sällan. Jag brukar säga åt dem att prova själva, härma får man gärna göra. Inspiration smittar av sig, det är det som är tanken när jag lägger ut mina pysslade och återbrukade saker på Instagram.
"Jag satte på fejkmurgröna och skrev hälsningen på ett guldband."
Kan själv - det är väldigt många som faktiskt gör det. Det gäller bara att sätta igång och jobba upp den särskilda blick som krävs för att se alla möjligheter några meter spets, som köpts för en tjuga på loppis, har att erbjuda återbrukaren. Eller ta en rislampa för tio kronor som fyndats i en reahörna. Den lampan, plus en liten sexkantig korg, kommer att bli en jättefin luftballong till ett barnrum. Dottern har redan anmält sitt intresse.