Boken ”Drömmar och verklighet” är ett samarbete mellan Gotlands museum, Biblioteken på Gotland och Region Gotlands litteraturutvecklare.
I nyligen utgivna antologin ”Drömmar och verklighet – berättelser från en ö” är Emil en av drygt 50 medverkande ungdomar mellan 13 och 20 år.
Det är en samling noveller och prosastycken om att växa upp och vara ung på Gotland, en samtidsdokumentation som blir ett kikhål in i ungdomars vardag.
Emil har alltid gillat att skriva, men när han fick mejlet från bokens redaktör om att hans novell blivit antagen för publicering var det ändå med en känsla av overklighet:
– Jag tänkte att de måste ha skickat till fel person!
Men icke, i boken finns hans text ”Djävlar” över tre sidor.
Vi ska återkomma till antologin men först ska vi, i den här artikeln, få träffa Emil, uppvuxen längs en lång och rak grusväg i Halla, där det krävdes en kvart till fots till busshållplatsen.
Alternativt att ta moppen eller Epan till Roma och där kliva på bussen in till Visby, vilket han gjorde varje dag under gymnasieåren.
Sedan hösten 2024 befinner han sig på Solviks folkhögskola i Kåge, just norr om Skellefteå i Västerbotten, där han tagit rygg på sin dröm – den att skriva.
– Ja, säger han per telefon, en fysisk träff har inte gått att få till, så:
– Ja, det är helt rätt plats att vara, härligt att vara omgiven av andra kreativa människor som vill samma sak.
Så vad gör du om dagarna?
– Skriver, diskuterar skrivande, provar olika tekniker och jobbar med egna projekt. Jag har börjat på en fantasyroman och håller på med en novellsamling, lite dystopisk samtidsrealism.
Via datorskärmen går Emil Sörestedt Skoghage in i en annan värld, den han skapar på egen hand.
Han bor på internat, hans hus kallas ”författarhuset”, alla fyra som bor där vill bli just författare, det är den yttersta drömmen.
För Emils del tog den tidigt form. Alltid har han, säger han, älskat böcker och berättelser. Lätt skulle det gå att i familjens album eller hårddiskar hitta bilder på honom med en bok i knät.
Under mellanstadiet i Dalhem var det något som vaknade i honom.
– Jag hade läst alla böcker i Pax-serien och tänkte att ’varför skulle jag inte kunna skriva sådant själv’, så då började jag göra det. Sett i efterhand kanske det inte är det bästa jag åstadkommit, skrattar han.
Pax-böckerna utspelar sig mitt i dagens Mariefred men berättelserna fylls av övernaturligheter och mörk spänning.
Det är även i den häraden hans eget skrivande än i dag företrädesvis finns, stora favoriten är Stephen King men han nämner även förebilder som John Ajvide Lindqvist och Edgar Allen Poe, allihop med skräcken som förtecken.
”Djävlar”, så heter Emil Sörestedt Skoghages novell i den nyutgivna gotländska antologin.
Emil gick humanistiska programmet på Wisbygymnasiet, dit han varje dag pendlade mellan Halla och Visby, först med buss, senare bil.
Det var att ägna sig åt språk som lockade, engelska och den, som han tycker, fascinerande tyskan.
Men så närmade det sig studenten, den han tog sommaren 2024, och hans mamma föreslog att han skulle följa sin dröm och ta den på allvar.
– Och det var ju en bra idé, så jag sökte och kom in på den här folkhögskolan. Här trivs jag superbra.
Att lämna trygga Gotland, då? Hur var det?
– Lite läskigt i början, så var det ju. Att komma till något helt nytt. Som att släppas i djupa delen av poolen, om man ska använda den liknelsen.
Men nystarten gav mersmak, han var både livrädd och taggad på något nytt men med ungdomar i samma fas av livet, som alla vill samma sak, gick det lätt att hitta sin plats.
– Jag är ganska social av mig så jag kom in i allting rätt snabbt, säger han.
En bokhylla fylld av skräck, Stephen King och Edgar Allen Poe tillhör hans litterära förebilder.
Han ville se världen, vidga vyerna, uppleva något nytt, men vad var det då han lämnade? Halla, Gotland, tryggheten med familj och gamla kompisar.
I antologin inleder han sin berättelse så här:
”Folk tycker att det är konstigt att jag flyttade från Gotland. ’Det är ju världens vackraste plats’ säger de alltid. Men för mig var det ett fängelse. Åtminstone sedan sommaren 2023, och tack och lov var det min sista sommar på ön”.
Betonas ska att den berättelse som sedan tar form inte är självbiografisk, den drar istället vidare in i mardrömmen, men ändå:
Var och är Gotland ett fängelse för dig?
Han skrattar lite i luren, säger ”till viss del”:
– Man lånar ju alltid lite av sig själv i det man skriver och för min del var känslan just att jag ville iväg. Det finns så mycket mer att se. På Gotland lever man i samma cirkel, alla känner alla.
Är det så det känns att vara 20?
– Ja, jag kände igen det i flera av berättelserna i boken, att många unga känner lite samma sak. Men samtidigt älskar jag Gotland, att bo där och vara där. Det är alltid skönt att komma hem, som nu när boken hade release på Almedalsbiblioteket.
Har den känslan blivit tydligare sedan du flyttade från ön?
– Ja, det skulle jag säga. Förr var jag helt inriktad på att komma iväg och göra något annat, nu känner jag att det är skönt och roligt varje gång jag kommer hem.
Det är en orolig värld att växa upp i, såväl politiskt som med de miljöhot som finns. Hur tänker och pratar ni kring det?
– Vi pratar inte så mycket om det, men ibland gör man ju det ändå. Det är läskigt, nästan overkligt, allt med USA och Ukraina och att det sker i vår tid.
Stephen King, med mängder av skräcklitteratur bakom sig, tillhör Emil Sörestedt Skoghages förebilder.
Emils mål är att fortsätta skriva, bli författare på riktigt, kanske en bästsäljande ”men man måste förstås vara realistisk”.
Dock har han hittat sin grej, skrivandet som kommer så naturligt för honom och då är det bara att följa med.
Efter den tvååriga kursen, drygt ett år kvar, funderar han på att plugga till psykolog, möjligen i Malmö eller Lund, och sedan kanske bo något år utomlands.
Men vad vet man om framtiden! Jo, att han någon gång återvänder till Gotland, till sina rötter, så tänker han sig det, Emil Sörestedt Skoghage.
Cathrin Emdén är förläggare på Gotlands museums förlag.
Antologin ”Drömmar och verklighet – berättelser från en ö” är ett samarbete mellan Gotlands museum, Biblioteken på Gotland och Region Gotlands litteraturutvecklare. Över 50 gotländska ungdomar medverkar med texter, illustrationer och fotografier.
Syftet var att uppmuntra ungdomar att uttrycka sina röster, vilket samtidigt blev en dokumentation av att växa upp i mitten av 2020-talet.
– Samtidsdokumentation är en del av museets uppdrag, här får vi en unik inblick i ungdomars vardag och tankar, säger Cathrin Emdén, förläggare på Gotlands museums förlag.
Linda Wagenius, projektledare vid Biblioteken på Gotland håller med:
– Jag tror det betyder mycket för självkänslan att få se sina texter i tryck, i en riktig bok som finns att köpa eller låna.
Under arbetet med boken har workshops hållits tillsammans med författare Isabell Jonasson, som också är krönikör på Helagotland.