Viktigt värma upp kroppen inför dagens stora sånginsats. Annica Svensson Simma, Kristina Olofsson och Marie Brunnegård klappar igång sig själva på kommando.
När Annica Svensson Simma och Karin Hagewald, diakon respektive kantor i Kågedalens församling, hade tänkt ett tag tillsammans så kom de på det här med att sjunga. Det är inte bara trevligt. Det ska ju vara så himla bra för både blodtrycket och allt möjligt annat som har med välbefinnandet att göra. Mindre stressad blir man också. Dessutom skulle det bli ett utmärkt sätt att skapa en träffpunkt mitt på dagen, mitt i veckan.
"Det kom nio."
Därför startades ”Sång för hälsa” i början av februari. Inför premiären var de nog lite nervösa och inte så lite förväntansfulla, för hur skulle Kågeborna ta emot denna nymodighet? Skulle det komma någon alls?
”Allt över fem är en succé”, sa arrangörerna till varandra i peppande ton.
- Det kom nio, utbrister Annica förtjust.
"Ni låter ju som tio."
En gång i veckan, varje onsdag, är det alltså fritt fram för vem som helst att sjunga ut i församlingshemmet. Karin ackompanjerar på pianot.
Nu har det dessvärre inte flutit på helt utan friktioner. Det har varit lite sjukt här och var, det har varit sportlov och det har varit kallt också, det är ju den årstiden. Så det är därför rekordet med nio deltagare fortfarande står sig.
Nu är både Annica och Karin på benen igen och solen har börjat värma en smula utanför fönstret, så nu hoppas de att fler ska våga sig hit till sångträffarna. Det är bara att komma, utan några som helst musikaliska erfarenheter i bagaget.
"Stå upp!" Kantor Karin Hagewald leder sångstunden från pianopallen.
Sjung först, fika sedan.
"Får man sjunga på arbetstid, då gör man det", försäkrar Annica Svensson Simma.
Det är en lugn och avslappnad stämning, inga förkunskaper eller notläsande eller körerfarenheter krävs. Det är bara att kliva på, hänga av sig ytterkläderna och dra några tag med kammen genom vinterrufset. Sedan är det bara att sätta sig på en stol intill de övriga, öppna munnen på vid gavel och låta Evert Taubes ”Änglamark” stiga mot taket i en unison jubelkör.
- Ni låter ju som tio, säger Karin belåtet.
Det är bra akustik i stora salen.
Just denna marsonsdag så är de inte fler än tre, varav en, barn- och ungdomskonsulenten Marie Brunnegård som jobbar i församlingen, har blivit blixtinkallad som förstärkning ute på högerflanken. Annica Svensson Simma tar ton längst ut till vänster och i mitten sitter två damer som nästan bor granne med varandra, Lilian Andersson och Kristina Olofsson. Så ni ser, man måste inte vara många för att det ska låta bra om en enkel kanon. Det går bra med ganska få också.
Det vore förstås kul om det kom några fler nästa gång så att arrangörerna, det vill säga Annica S och Karin H, kan bestämma att ”Sång för hälsa” ska få fortsätta till hösten.
Till saken hör också att det är fika varje gång. Kanske bjuds det inte på köpt chokladkaka och lyxig spraygrädde varenda gång, men Annica lovar att det ska bli något gott. Och mackor blir det också. Som man får bre själv.
Sångstunden är inte bara ett sätt att motionera diafragman och träna stämbanden, det är ett sätt att träffas också, för var hittar man annars någon att prata med en onsdagseftermiddag i Kåge?
På affären förstås, eller på något av de två matställena.
- Det finns inget kafé som man enkelt kan slinka in på, förklarar Annica.
Människor behöver mötesplatser. Sången ädla känslor föder och är dessutom väldigt nyttig, både fysiskt och psykiskt. Fråga Sveriges Körförbund, de har skrivit massor om det på sin hemsida.
Dessutom får man lära sig så mycket nytt och upptäcka sån´t man inte visste fanns, fast det har funnits där hela tiden. Till exempel kom det som en total överraskning för somliga att psalmen ”Må friden på jorden följa dig” finns i psalmboken och har funnits där ganska länge.
Och - handen på hjärtat - hur många är det egentligen som ens har hört talas om att det finns grovt korvbröd - som är lite brunare i färgen - att köpa?
Inte särskilt många va?
Kunde just tänka mig det.