Rickard ”Ricke” Lundström badar året runt. ”Det är lite speciellt att bada på vintern, det känns skönt i hela kroppen”, säger han.
Solen strålar från en klarblå himmel när Ingemar ”Ingo” Marklund, 62 år, öppnar dörren från den varma bastun och kliver ut på den iskalla snön. Han har inga skor på fötterna och inte heller har han speciellt bråttom när han går de 26 stegen ner mot frysboxen som ligger fastfrusen i sjöisen. Ingos bastuvarma kropp ryker i den kalla uteluften. För några timmar sedan visade termometern minus 27,5 grader. Solens strålar har dock lyckats dämpa den värsta kylan, men det är fortfarande kallt – minus 12,6.
– I dag är det perfekt badväder, säger Ingo glatt.
”I dag är det perfekt badväder.”
Låt oss stanna till och fundera en stund medan Ingo fortsätter sin makliga promenad ner till den istäckta sjön. Varför ligger det en frysbox på isen? Är det för att behålla kylan i det iskalla sjövattnet? Knappast, men låt oss återkomma till det.
Ingemar ”Ingo” Marklund har inga problem med att ligga kvar en stund i det iskalla
Ingo är framme vid frysboxen. Han tvekar inte utan öppnar locket och hoppar rakt ner i vattnet. Inte ens nu verkan han ha speciellt bråttom, i lugn och ro ser han till att hela kroppen får kontakt med det iskalla vattnet innan han kliver upp. Väl uppe tar han sig tid att smörja in sig med snö innan han i lugnt mak går tillbaka till bastun och värmen.
Så fort Ingo har klivit in i bastun kommer Rickard ”Ricke” Lundström, 47 år, ut och upprepar samma procedur. Möjligen något snabbare, men även han tar god tid på sig. De båda badpojkarna påstår att det är skönt med ett vinterbad.
Isvaken nere på sjön är till för att kunna hämta vatten till bastun, men även för uppfriskande vinterbad.
– Tidigare hade vi frigolitskivor som täckte vaken.
Men oron för att något barn skulle trilla i vattnet födde den briljanta idéen att nyttja en gammal frysbox som skydd för isbildning i vaken.
– Vi har sågat bort botten på boxen och stoppat ner den i isen. En vedklabb hindrar locket att gå upp. Förra våren glömde vi att ta upp frysboxen innan isen tinade. Den flöt iväg så fint med vedklabben ståendes kvar locket. Jag fick ta båten och hämta boxen, säger Ingo och skrattar.
Ricke ser till att doppa hela kroppen, även huvudet, innan han kliver upp ur frysboxen.
Jutis har ungefär 30 invånare, men under vintern växer invånarantalet till närmare 50 personer. Både Ricke och Ingo bor egentligen i Arjeplog, men flyttar till Jutis under vinterhalvåret eftersom de hyr ut sina bostäder till biltestare.
– Vi är ekonomiska flyktingar, säger Ingo skämtsamt och förklarar att uthyrarna brukar kallas så i folkmun.
Vinterbadet är bara en av många aktiviteter som skapar sammanhållning i Jutis. Byaföreningen, som Ingo är ordförande i, är duktiga på att dra in pengar. Till exempel så finansierades den stora och fina byastugan genom en fisketävling.
– Första året vi arrangerade Jutisnappet drog vi in nittiosex tusen kronor.
Annars är det förmodligen Jutiskalendern som har fått mest genomslag och satt byn på kartan. Kalendern pryds av nakenbilder på bybor samt inbjudna kändisar och halvkändisar. Pengarna som försäljningen av kalendern ger går dels till byaföreningen, men även till cancerforskningen.
– Vi har puttat in flera hundra tusen i Cancerfonden.
Innan Ingo går upp till bastun igen passar han på att smörja kroppen med lite snö.
Att pengarna skulle gå till just cancerforskningen var ett självklart val för byborna.
– Jutis kallas för änkornas by. Från 1950-talet och ända fram till 1970-talet dog nästan varenda karl i byn. Det var bara en gubbe som dog av ålderdom.
Under den här tiden jobbade byns män i skogen. Hormoslyr användes som växtbekämpningsmedel för att hålla borta lövslyn i skogen. Det man inte visste då var att medlet innehöll substanser som sedan visade sig kunna vara cancerframkallande. Hormoslyr var ett tillväxthormon som gjorde att vissa växter växte ihjäl sig.
– Mamma berättade att hjortronen blev jättestora, säger Ingo.
I slutet på 1970-talet förbjöds hormoslyr i Sverige.
”Direkt när man kliver upp så känns det friskt och bra, det känns som att kroppen renas.”
Ingo och Ricke känner sig nöjda efter dagens iskalla vinterdopp i frysboxen. Ricke erkänner att det kan kännas lite kallt, men det är å andra sidan inget som skulle få honom att avstå att bada.
– Värst är att gå barfota ner till vaken. Direkt när man kliver upp så känns det friskt och bra, det känns som att kroppen renas, säger Ricke och sätter sig på skotern och åker hem.