Andra har fått skulden för vårdcentralens problem, men ledningen tycks ha svårt att se sin egen roll i detta.
Men sedan började det ryktas om problem, med ekonomin, i föreningen som äger bolaget och bolagsstyrelsen som styr verksamheten – och om verksamhetschefen.
Vi bestämde oss för att titta närmare på vad som pågick. Det var inte helt enkelt. Förutom att det florerade många rykten så var det svårt att få tag i människor som ville prata, åtminstone inte öppet. Vi fick höra om två falanger som stred och en rädsla för att höja rösten och kritisera.
När vi sedan lyfte på locket, kunde också vi dra slutsatsen att allt inte stod rätt till. Många av ryktena kunde bevisas med fakta från myndigheter. Då på våren 2017, medan granskningen pågick som bäst, började vi också inse vartåt det barkade med ekonomin i bolaget.
Man skulle kanske kunna säga nu att hela cirkusen kring hälsocentralen är historia, efter vår omfattande publicering, men sanningen är att märkligheterna fortsatt. Verksamhetschefen och läkaren förlorade legget, men fortsatte arbeta som undersköterska. En annan läkare förlorade legget i Danmark, men fick jobb hos Hälsogemenskapen och fakturerade landstinget för arbetet. Hälsogemenskapens ledning har upprepat vädjat hos landstinget om att ge bättre ersättning för de asylsökande som besöker vårdcentralen, men fått nej. Allt i ett försök att rädda verksamheten.
Att kämpa så för att få vårdcentralen att överleva kan ses som både ädelt och dumdristigt. Vad är priset för en vårdcentral? Den frågan ställde vi i granskningen. Sanningen är den att ekvationen helt enkelt inte längre går ihop. Den gick inte ens ihop när landstinget lämnade Jörn. Hur många listor man än skriver på, hur man än försöker lappa och laga för att få vården att fungera. Hur mycket man än försöker misskreditera oss journalister för att vi gör vårt jobb och granskar oegentligheter.
Vi som granskat Hälsogemenskapen har flera gånger ställt oss frågan varför man ändå framhärdar så envist och från ledningshåll väljer att inte ta eget ansvar för det som har hänt och för en patientsäker vård. Vi har än i dag inte fått något riktigt svar på frågan. Med en så skör ekonomi har man inte haft råd att vara slarvig med besöksstatistik, sitt rykte eller sin personal. Eller sina patienter. Ändå har man varit det.
En sak som däremot varit tydlig genom allt vi rapporterat är vad som kan hända när ett samhälle lämnas åt sitt öde och oseriösa krafter får fritt spelrum. I det större perspektivet är det här en jämlikhetsfråga som handlar om avfolkning och glesbygd och vad vi kan förvänta oss av välfärden. Nu kan vi bara hoppas att landstinget tar sitt uppdrag på större allvar när de nu skapar en filial i Jörn.