Carina Renberg vikarierar för Linn Winka som är barnledig och Irene Eklund har tittat in för att handla denna hektiska uppackardag.
Hugg tag i en låda med skivad vakuumförpackad salami ute vid charkdisken. Knalla sedan iväg till mejerikylen och försök att lyfta en mjölktolva. Var vänlig lägg märke till den stora skillnaden.
Salamilådan är hyfsat lättburen försäkrar Gudrun Wiklund. Men de tolv mjölklitrarna, som fraktats till butiken inneslutna i ett gemensamt skinn av genomskinlig krympplast, de är inget för veklingar.
De så kallade mjölkpojkarna, Erik Edström och Staffan Wikman, vet vad de talar om, för två förmiddagar i veckan, onsdagar och fredagar, jobbar de allt vad de orkar inne i Finnbergs mejerikyl. På andra sidan, i den del av butiken där det alltid är betydligt varmare, där är ett större gäng upptaget med att langa lättfalukorvar och havregrynspaket, alltmedan bakeoffugnen går het och sidfläsket utstöter frestande fräsljud i grillen.
Samtliga hyllhål, som uppstått under tidigare dagars kommers, måste täppas till med hjälp av dagens färska leveranser. De som ägnar sig åt detta värv är inte bara seniorer (de flesta i alla fall), de är dessutom ortsbor som arbetar frivilligt. Stolta bevarare av en 89-årig tradition, för det är så länge som Finnbergs har funnits.
Och under den stora kopparkaffekannan, som faktiskt är en gammal släktklenod, där står Peter Edström, ordförande i Finnbergs och Glommersträskområdets Utveckling AB, och ser helnöjd ut.
När butikens tidigare ägare, Jan Finnberg, ville gå i pension och förgäves hade sökt efter en efterträdare, då bildades Glommers Utveckling AB. 22 företag och cirka 70 privatpersoner ställde upp med pengar till det nya bolaget som köpte butiken hösten 2016.
Numera utgörs den ordinarie personalen av två heltidsanställda, en halvtidare som sköter bokföring och annat pappersarbete, samt en lokalvårdare som jobbar 25 procent.
"En del leveras med spark och cykelkärra, för producenterna finns bara 200 meter bort."
Till detta kommer alltså alla dessa frivilliga (de brukar vara sex, sju eller rentav åtta ibland), som två förmiddagar i veckan ägnar några timmar åt att packa upp. Fast allt anländer inte per lastbil.
- En del leveras med spark och cykelkärra, för producenterna finns bara 200 meter bort, förklarar Peter Edström.
- Vi satsar mycket på ekologiskt och lokalproducerat i butiken.
Det här med att folk ställer upp och samarbetar för att klara den gemensamma skivan, det är förstås inget som händer sådär utan vidare. Nej, här finns det gamla traditioner att bygga på, liksom en känsla av samhörighet. Om många gör litegrand, då blir det väldigt mycket.
Barbara Treard, trogen kund som besöker butiken varje dag, har bara en sak att säga om detta:
- Vår affär är faktiskt Glommers stolthet.
Ove Granlund, som jobbar halvtid med bokföring med mera, har parkerat sig framför butikens servicepunkt som kan användas av alla.
Ingela Granlund har inte bara jobbat här i 20 år, hon är grillexpert också. Recepten är hemliga.
Liter efter liter - mjölkpojken Staffan Wikman fyller på i mejerikylen.
"Den här kaffekannan fanns på det hotell i Glommersträsk som min pappas två mostrar drev i början av 1900-talet", berättar Peter Edström för Ove Granlund som är intresserad av lokalhistoria.
Lili Lindgren arbetstränar i butiken och packar upp tillsammans med frivilligarbetaren Gudrun Wiklund.
I dessa übermoderna tider finns det så många olika typer av service i butiken att det är omöjligt att hålla reda på alla: Är det till exempel blodtrycksmedicin man behöver eller en flaska Gammeldansk eller en trisslott eller är det ett paket som ska skickas till kusin Agneta i Flemingsberg ... ja, då går man till affären och fixar allt det där. Ingen behöver heller någonsin oroa sig för att det ska uppstå brist på vare sig saltstenar, hallonsaft eller hårschampo, ty detta är en gammaldags lanthandel som sannerligen vet hur man hänger med sin egen tid. Den som till exempel behöver hjälp med sina bankärenden har en hel servicepunkt att vända sig till, det vill säga en dator. Hjälp att hantera den kan man också få.
"Vår affär är faktiskt Glommers stolthet."
Eller också går man kanske till Finnbergs bara för att få ett snack över en enkel kopp i all vänskaplighet. Klockan 09.30 på uppackningsdagarna råder rentav trängsel i detta retroinspirerade hörn, för det är inte bara den frivilliga arbetskraften som suktar efter förfriskningar. Plötsligt strömmar det in en massa fikasuget folk, det langas stolar hit och dit medan alltfler klämmer ihop sig runt borden.
Hörnan har inte bara blivit en lokal träffpunkt för de cirka 270 byborna. Den har också blivit en rastplats för de långväga kunder som, med ungar i bilen och skoter på släp, stannar till för att proviantera inför fortsatt färd mot fjällen. Beroende på väderlek blir det mycket korv, påstås det. Solsken leder ofelbart till mera grillning och mera grillning kräver faluringar.
De som bara kör rakt fram på väg 95, utan att vika av vare sig åt Boliden eller Jörn eller något annat håll, de har faktiskt bara ett enda fik att välja på längs vägen.
- Det här är det enda stället som finns mellan Skellefteå och Arvidsjaur, berättar Gudrun Wikberg som sitter intill kaffemaskinen som står på en byrå av klassiskt 1960-talssnitt.
Det är bara att ta sig en kopp och ett wienerbröd. Betalar gör man innan man går ut, i kassan alltså.
- Och så finns det en mikrovågsugn, tillägger Lili Lindgren.
- Den får vem som helst värma sin mat i.