Batterifabriken Northvolts miljardinvestering i Skellefteå har satt i gång en snabb omvandlingsprocess i området. För kommunen har det inneburit en välkommen möjlighet att vända de dåliga befolkningssiffrorna, men samtidigt osäkerhet och stora utmaningar. Under gårdagen kom beskedet att 1 600 personer kommer få lämna företaget, varav 1 000 i Skellefteå.
Madeleine Eriksson är universitetslektor vid Institutionen för geografi vid Umeå universitet.
– Northvolt har tagit jättestora risker. Och jag tror att man har varit ganska medveten om det, säger hon.
Enligt Madeleine Eriksson är det svenska perspektivet på industriell utveckling förlegat.
– Bygger man en gigantisk fabrik och investerar miljarder så tänker ju alla, yes, nu kommer de stanna här ett tag. Men så fungerar det inte längre. Vi får se vad som händer nu, om det här är tillfälligt eller om tillverkningen kommer att flytta på sikt.
Madeleine Eriksson framhåller att gröna megaprojekt är ganska ovanliga i vår del av världen och att det har varit något nytt för en svensk kommun att hantera.
– Det är jättesvårt för planerare och lokala politiker att få hela sammanhanget. Man har så lite tid på sig och ingen tid att reflektera eller läsa på. Allt ska gå så snabbt.
Hon menar att det har lett till en "nu eller aldrig-mentalitet" där man måste köra på och inte ställa för många frågor. Även medier har bidragit till en ensidigt positiv bild av Northvolts etablering och inte gett tillräckligt utrymme för risker eller kritiska röster.
Det var år 2019 som Northvolt, efter konkurrens mellan 20 svenska kommuner, valde Skellefteå för en av de första stora batteriproduktionsanläggningar i Europa och bland de största i världen. Det var tack vare kommunens starka ekonomi.
– Det har funnits mycket att oroa sig för när det gäller Northvolts etablering. Det har inte varit något givande och tagande i det här, utan bara givande för Skellefteå kommun, säger hon.