Mitt i mjölkkrisen och en representationsskandal hos Arla tillträdde Norrmejeriers nye vd Anders Fredriksson sin tjänst. Han hoppas nu på en förbättrad situation för mejeriets ägare – bönderna – och förhandlar med handeln om att höja mjölkpriset med en krona. – Det krävs för att ge bönderna vettig ersättning.
Anders Fredriksson tillträdde egentligen sin tjänst i mitten av december och har fram till den 1 februari fått det han beskriver som “en rigorös inskolning”.
– Jag har åkt mjölkbil, hjälpt till att hämta mjölk från gårdarna, åkt med distributionsbilarna som kör mjölken till butikerna, ystat ost och varit till både mejeriet i Burträsk och Luleå. Bland mycket annat, säger han.
Han kommer själv från Örnsköldsvik och har varit vd under nästan hela sitt yrkesliv, men är på intet vis främmande för bondelivet.
– Min mamma kommer från Skåne och hennes bröder driver ett jordbruk där. Där sommarjobbade jag som tonåring och jag brukar säga att jag aldrig har jobbat så hårt någonsin – även om jag har slitit på rätt bra senare också, säger Anders och skrattar.
Han blev vd som 29-åring och har jobbat inom flera branscher, bland annat inom it och därefter kemibranschen, som vd på Sekab.
– Som vd handlar det om att leda och motivera människor och leverera ett resultat – då spelar det ingen roll i vilken bransch du är. Men självklart försvåras dialogen och kommunikationen om företaget har 500 anställda istället för 25, säger Anders.
Han tillägger:
– Men visst är det en brant och uppåtlutande utbildningskurva för min del nu eftersom jag är ny i mejeribranschen. Man får ta sig an uppgiften med ödmjukhet.
Han beskriver jobbet på Norrmejerier som inspirerande.
– Vi jobbar med produkter som folk har på bordet varje dag – alla har en åsikt om oss. När man jobbar inom kemiindustrin är det inte så ofta som någon kommer fram till en vid sidolinjen på en fotbollsmatch och tipsar om nya produkter vi borde göra. Men sånt händer nu, säger Anders.
– Det här är ett företag som verkligen har lyckats med sitt värdegrundsarbete – att göra gott för Norrland ligger i företagets dna.
Då Uppdrag Gransknings program om Arlas representationsskandal sändes, kom frågor även till Norrmejerier.
– Både bönder, alltså våra ägare, och konsumenter har hört av sig till oss för att fråga hur vi hanterar vår representation. Jag har tittat igenom det och ser att vi har en väldigt sund kultur inom företaget. Jag känner mig trygg. Man måste komma ihåg att Arlas problem inte är en branschfråga – det är en företagsfråga, säger Anders.
Hos Norrmejerier finns ett dokument som tydligt visar vad som är okej, vad som är tveksamt och vad som inte är okej.
Till exempel är det okej att ta emot emot en liten gåva med logotyp, men att resa med en underleverantör är tveksamt, liksom att avsluta ett projekt med en enklare aktivitet.
– Att underleverantörer betalar för nöjesresor eller att betala gåvor till anhöriga är inte okej. Det säger sig själv, säger Anders.
Själv har han representerat för 340 kronor sedan i december.
– Det var två brickluncher, säger han.
Han tror att det är viktigt att hela tiden uppdatera och gå igenom policys som rör representation och etiska frågor.
– Det är lätt att säga att det borde vara sunt förnuft, men det är nog lätt att bli blind. Man kan gena i kurvan en gång och sedan genar man snävare nästa. Dokumenten måste hållas vid liv och det är viktigt att hålla en sund kultur inom bolaget. Jag vet inget mer om Arla än det som har stått i media, men jag kan tänka mig att grunden till problemen ligger i kulturen – ingen ifrågasätter och man märker inte att omvärlden förändras.
Han påpekar att Arla är ett gigantisk bolag med ägare i sex europeiska länder, vilket tydligt skiljer dem från Norrmejerier.
– Vi har så nära till våra ägare, vi ägs ju av bönderna här. Vi bor nästan grannar, höll jag på att säga, och vi påminns dagligen om hur tuff deras situation är.
År 2015 var ett riktigt tufft år för bönderna, en kris som fortfarande hänger sig kvar. Anders delar upp mjölkkrisen i två delar – en akut och en långsiktig. Den akuta är triggad av handelsembargot mot Ryssland efter Ukrainakrisen, minskad efterfrågan från Kina samt de avskaffade mjölkkvoterna i EU.
– Men långsiktigt ser vi att Sverige har tappat produktionsandelar vartenda år sedan 1997 – medan andra länder går åt andra hållet. Sverige har ett regelverk som ger bönderna en konkurrensnackdel gentemot intilliggande länder. Med den akuta krisen som läggs därtill blir det tungt. Det slutar en bonde per dag i Sverige. Skulle det fortsätta i den takten skulle vi inte ha några bönder kvar på tio år. Det är alarmerande, säger Anders.
På Norrmejerier väger man in 220 miljoner kilo mjölk per år. Av detta går cirka 110 miljoner kilo till ost.
– Jag tror att många inte förstår att ost är en prispressad produkt. Det går tio kilo mjölk för att göra ett kilo ost – och ost går att köpa för 50 kronor per kilo i butik ibland. Men våra bönder är glada för att de har Norrmejerier i den sits de befinner sig. Vi har lyckats leverera ett bra avräkningspris till bönderna ändå jämfört med många konkurrenter. Utmaningen är att göra det även i framtiden.
Den 1 februari tvingades Norrmejerier att sänka ersättningen till mjölbönderna med tio öre per kilo.
– Det var ett tufft beslut, vi är så pass ansträngda att styrelsen – som består av mjölkbönder – tvingades göra så, säger Anders.
Samtidigt för Norrmejerier en dialog med handeln för att höja mjölkpriset en krona, vilket möjliggör för konsumenterna att stötta de lokala bönderna.
– Den prishöjningen kan ta tre månader innan den slår igenom och tills dess fick vi lov att sänka ersättningen till bönderna. Norrmejerier har alltid fungerat så att man hoppas på det bästa, men planerar för det värsta. Det är ett måste att ha sunda finanser. När konsumentpriset på mjölken är höjd ska vi återigen återställa avräkningspriset till våra bönder.
Anders har även ett politiskt budskap att leverera.
– Mjölkbönderna är en av de få industrier som finns utanför storstäderna. I Norrland pratar vi om 500 mjölkbönder, förutom mejeriet, och det är 3 000 arbetstillfällen – plus att bönderna sysselsätter många småföretagare runtomkring. Hur framtiden ska se ut avgörs av politiska beslut. Antingen väljer vi att ha en helt annan landsbygd än i dag, eller så agerar man för att underlätta för bönderna. Gör vi något nu kan vi rädda bönderna, som tvingats bli otroligt duktiga och effektiva – med förbättrat regelverk kan vi få en enorm skjuts. Jag är helt säker på att matindustrin är en framtidsbransch – tänk så många fler vi ska mätta i världen.
Än så länge bor Anders och hans familj kvar i Örnsköldsvik, men i juni flyttar de till hus i Umeå.
– Vi har tre barn som sysslar med konståkning och hockey, så närhet till en ishall är av största vikt, säger Anders och skrattar.
Elin Olsson Affärsliv24