Rätlinjigt och enkelt hela tiden, så är det sällan. Fast i slutändan kan det bli bra ändå. Man kanske hittar sin blivande livskamrat på ett brevbärarkontor. Bor i en stad, men jobbar oftast i en annan. Vilket inte är så dumt alls, för i de trakterna finns kanske pappas garage där framtidsdrömmar sågas fram.
I ett kök på Läkarvägen står Deborah Klingsell och hennes tillfällige kompanjon och medsnickare Alf Nossmy, 76, och sätter upp skåp. Golv ska de också lägga. Tre dagar har de på sig för att få allting klart. Deborahs eget enpersonersföretag Iomede Finsnickeri & Husfix har funnits i drygt tre år nu och på sätt och vis kan man väl säga att hon har kommit hem, fast inte riktigt till 100 procent.
– Jag har mycket kontakter i Skellefteå så därför har jag fått de flesta uppdragen här.
Det finns säkert folk i både Ragvaldsträsk och Skellefteå som minns henne från förr, då Deborah hette Sikström i efternamn. Det var innan hon hoppade av musiklinjen på gymnasiet och drog till Stockholm som 16-åring för att få ett ordentligt miljöombyte. Där blev det mer musikpluggande tills hon hoppade av det också och fick jobb på ett brevbärarkontor på Söder. Ett praktiskt val, eftersom hon bodde i lägenheten ovanpå. Så gick det ett par år tills det började kännas som om det var läge för ett nytt vägval. Fast vilka vägar har egentligen den som hoppat av två gymnasieutbildningar att välja på? Ingen såklart.
Tills hon hittade Komvux hemsida och såg att det fanns en tvåårig utbildning för möbel och -finsnickare där kravet, häpnadsväckande nog, var att man inte hade några betyg att visa upp överhuvudtaget. Rena drömmen för en som alltid haft svårt att gilla skolan.
Men är nu inte detta lite märkligt ändå? Här har vi en tjej som ägnat sig åt att skriva låtar, studera sång samt piano- och gitarrspel. Som plötsligt en dag bestämmer sig för att släppa greppbrädan och grabba tag i en skruvdragare istället. Sådär utan vidare.
Fast så var det förstås inte riktigt heller.
– Jag gillade att tillverka saker redan som liten, byggde och dekorerade kattlådor åt våra kattungar.
Från kattlådor till fullstora kök kan steget tyckas långt. Men om man tänker på barnmöbler istället, då är det ett lite mindre kliv, åtminstone storleksmässigt. Det är nämligen det Deborah tänker på. Ofta. Att hon vill designa och tillverka barnmöbler. Har faktiskt redan börjat med det. I pappas garage.
Det är bland annat detta, inklusive den pågående terapeututbildningen, som innefattas i uttrycket ”med mera” när Deborah berättar om vad hon håller på med just nu.
– Jag ska inte jobba mer än 50-70 procent. Jag vill vara ledig mer, jobba mindre och litar på att det kommer att lösa sig. Tackar bara ja till jobb som jag verkligen vill göra. Känns det nej-nej-nej! i magen, då litar jag på magen.
Redaktion Norran