Rönnskärs frontfigur. Kommunikationschefen Ann Lundholm berättar om sitt häst- och resintresse. Foto: Leif Andersson.
Ann föddes i Skellefteå. När hon var sex år flyttade familjen till Byske där hon fick börja skolan.
Var du en plugghäst eller en buse?
– Då var jag nog mer en plugghäst. Jag trivdes i skolan och tog mig igenom med betyg som var okej. Mitt bästa ämne var engelska. Jag har alltid gillat språk. På högstadiet blev det franska och på gymnasiet, som förstås blev humanistisk linje, läste jag spanska. Det blev senare även tyska genom ABF, berättar hon.
Att kunna läsa vad som står på en meny är viktigt om man gillar att resa. Som Ann och hennes man. Men vi kommer till det sedan.
Under ungdomstiden hängde hon mycket i ett ponnystall i Byske. Där fanns skimmeln Princess, en New Forestponny.
– Vi var ett antal tjejer och killar som hade en fin tid tillsammans. I stallet lärde vi oss att ta ansvar för hästarna.
Ja, det sägs att hästtjejer ofta blir bra chefer för att de är vana att ta ansvar och se till att saker och ting blir gjorda.
Känner du igen dig i det?
– Ja, stall måste mockas. Hästarna måste tas om hand. Det går inte bara att släppa saker och ting i backen, man måste ta ansvar fullt ut.
Hästintresset håller i sig än. En gång i veckan rider Ann i en vuxengrupp på Skellefteå ridklubb.
– Jag lär mig något nytt varenda gång. Framför allt att jag inte riktigt har den kondition som krävs, säger hon och skrattar.
Det är en skön känsla att åka till stallet efter jobbet.
– När jag kommer innanför stalldörren släpper jag allt det andra. Då fokuserar jag på det jag ska göra med hästen.
Vilket ridpass gillar du bäst?
– Markarbete. Det är bra övningar med bommar på marken eller låga hinder. Vi tränar koordination och balans.
När Ann hade gått ut humanistiska linjen pluggade hon en period i Umeå. Efter det jobbade hon på kontor i Skellefteå. I början på 1980-talet fick hon jobb på Rönnskär.
– Första åren var jag inom administration, bland annat personalavdelningen. En dag kom den dåvarande informationschefen in och sa ”jag vill att du börjar på information”. Och så blev det.
På informationsavdelningen skrev hon artiklar, ordnade arrangemang och liknande saker. 2004 fick hon en förfrågan om att bli informationschef och nappade.
– Visst funderade jag om jag skulle klara av det. Men jag tänkte våga vinn!
Idag har titeln bytts ut till kommunikationschef. Ann jobbar bland annat med information på intranet, kommunikationstrategier, projektledning och tar emot besökare. Mycket av det hon skriver, läser och berättar är på engelska.
– Jag inser att jag hamnat i ett jobb där jag får använda mig av språk på olika sätt, säger Ann och ler.
Hon tror absolut att kommunikatörer kommer att behövas i framtiden.
– Jag ser hur viktigt det är med kommunikation, internt och externt. En av mina käpphästar är att medarbetare ska få veta så mycket som möjligt och få ett bra sammanhang. Vi ska inte bara rapportera att det här beslutet har tagits, utan vi ska också förklara varför. Vi ska också vara mer proaktiva och berätta att nu kommer det här snart att hända. Men det är en ständig utmaning, för på något sätt är det alltid någon som tycker att den får för lite information.
Ann fyller 55 år i år. Även om det är i tidigaste laget får hon frågan:
Vad planerar du att göra när du blir pensionär?
– Jag vill utveckla mina språkkunskaper. Jag vill resa. Och jag vill vara i vår stuga.
Ann vill inte lära sig ytterligare språk utan förbättra den engelska, franska, spanska och tyska som hon kan.
– Det finns till exempel så enormt många ord i engelskan som precis beskriver det man vill säga. Det är som bondskan ungefär. Ju mer man lär sig desto roligare är det.
När det gäller resor är hon och hennes man redan ganska beresta. De har varit tillsammans sedan tonåren och träffades på Folkparken. Paret har till exempel varit på cykelresor i Europa, rest till olika länder runt Medelhavet och till New York. Men en dröm är Venedig.
– Överhuvudtaget tycker jag att Europas historia är fascinerande. Vi ska även till Prag i vår. Då ska jag gå in i vackra kyrkor. Utan att vara religiös så tycker jag att det är en speciell atmosfär i kyrkor. Katedralen i Köln var helt fantastisk, den rekommenderar jag starkt. När jag är på sådana historiska platser så får jag en speciell känsla. Att jag är en person av många som har passerat det här stället och hur det var när det en gång var igång.
Utan att vara religiös så tycker jag att det är en speciell atmosfär i kyrkor. Katedralen i Köln var helt fantastisk.