Mycket av virket Ă€r av Ă„tervunnet virke frĂ„n bland annat en lada i byn. âJag rĂ€knar med att huset ska kosta cirka 15 000 kronorâ.
IdĂ©n till âett hus pĂ„ hjulâ fick Anna för nĂ„gra Ă„r sedan nĂ€r hon sĂ„g tv-programserien âDĂ€r ingen skulle tro att nĂ„gon kunde boâ, en dokumentĂ€r som handlar om mĂ€nniskor som valt att bo lĂ„ngt frĂ„n staden, nĂ€ra naturen. Anna befinner sig ofta ute i naturen, och har bland annat bott i skogskojor â nĂ„got hon trivts vĂ€ldigt bra med. Hon började att kĂ€nna en stark lĂ€ngtan att leva det enkla livet fullt ut.
â För fyra Ă„r sedan kĂ€nde jag starkt att jag skulle vilja prova pĂ„ att bo i Norge en sommar, för det var och Ă€r min dröm, sĂ€ger Anna.
Vid takkupan ska Anna sitt kontor dÀr hon ska sitta och skriva pÄ sina böcker.
Hon bestÀmde sig för att sÀtta ut en annons i en norsk dagstidning, dÀr hon ville hyra en stuga mot underhÄll. Hon fick svar och hittade en fantastisk stuga pÄ en ö vid Helgelandskusten. Anna tog med sin dotter Joy som dÄ var fyra Är, och Àven hundarna, hÀstarna och hönsen som hon hade hemma pÄ gÄrden i Burvik fick följa med. I den lilla stugan fanns ingen el, djuren fick gÄ fritt som de ofta gör i Norge. De odlade och fiskade och trivdes bara. Efter det har hon besökt ön flertal gÄnger och bott i flera mÄnader i strÀck i samma stuga.
âHelt omöjligt att sĂ€ga hur mycket tid jag har lagt ner, först ska allt rivas och sedan för att sĂ€ttas upp igenâ.
â Vi levde vĂ€ldigt enkelt, och Joy hade en fantastisk tid dĂ€r.
Sista sommaren 2018 nÀr Anna bodde pÄ ön i Norge var det den torr sommar, bÀcken torkade ut, hon fick hÀmta vatten till djuren och odlingarna frÄn en myr tillslut torkade Àven den ut helt. Hon började att ta tillvara diskvattnet. Det blev ett helt annat cirkulÀrt tÀnk för henne och det blev vÀldigt starkt och tydligt för Anna.
JĂ€rnspisen som Ă€r en del av uppvĂ€rmningen hittade Anna pĂ„ blocket. âEtt riktigt fynd dĂ€r man rymmer mycket vedâ.
â Om man bor sĂ„ dĂ€r isolerat dĂ„ mĂ€rker man hur utsatt man Ă€r och hur viktigt vatten och Ă€r mat, att det inte gĂ„r att ta för givet.
Efter besöket pÄ ön kÀnde Anna att leva pÄ det enkla sÀttet var rÀtt för henne. Anna har alltid funderat mycket pÄ framtiden och klimatet, det har alltid varit en ledstjÀrna för henne.
â TĂ€nk om Joy skulle frĂ„ga mig nĂ€r hon blir större: Visste du faran för klimatet och vad har du gjort? Jag funderade mycket kring vad just jag kunde göra för sĂ€kra klimatet för dem som kommer efter oss. Min roll Ă€r inte att vara politiker men jag kan hjĂ€lpa till. Vad kan jag göra för att minska mitt ekologiska avtryck?
Anna funderade pĂ„ om man kan bygga mer resurssnĂ„lt. Bara bygga pĂ„ Ă„terbrukat material â och dĂ€r kom idĂ©n till ett hus pĂ„ hjul. Anna dokumenterar hela bygget för tanken Ă€r att det ska bli en bok nĂ€r vagnen Ă€r klar.
DiskstÀllet blir rustikt gjort av en bit brogaller som Anna hittat.
Hon började med huset förra vÄren med en paus över vintern. Huset Àr vinterbonat, 18 kvadratmeter med tvÄ loft och lite takkupa. Loften ska bli ett sovrum till henne sjÀlv och ett till dottern Joy, takkupan ska bli hennes arbetsrum. Hela huset Àr uppstÀllt pÄ en hjulaxel frÄn en gammal gödselvagn som hon svetsat ihop och förstÀrkt. Regelvirket kommer frÄn ett viaduktbygge som bara skulle slÀngas. Isoleringen har Anna hÀmtat frÄn fÄrbönder.
Isoleringen Ă€r av obehandlad rĂ„ fĂ„rull.âJag var rĂ€dd att det skulle lukta eller att det skulle bli malĂ€tet, det ser ut som det gĂ„r braâ.
â Att isolera med rĂ„ fĂ„rull Ă€r ett projekt eller experiment. Jag har pratat med en man som har gjort det tidigare. Man Ă€r rĂ€dd för att det kan bli malangrepp eller att det börjar att lukta fĂ„r i vagnen.
Den vedeldade jÀrnspisen kommer att stÄ för uppvÀrmningen, solceller och batterier för ström och lampor.
PlÄttaket har hon fÄtt och alla plÄtdetaljer och beslag har hon manglat i handvevad mangel och bockat sjÀlv. Men Àven fÄtt del hjÀlp av ett plÄtslageri.
Ett av golven som Anna ska lÀgga in, Àr sÄgat i smÄ bitar som sedan har brÀnts.
â Jag vill visa att det gĂ„r bygga ett hus genom att bara anvĂ€nda Ă„terbruk och att det ska gĂ„ bo dĂ€r Ă€ven pĂ„ vintern, sĂ€ger hon.