Nils och Linnéas intresse för konst och antikviteter återspeglar sig i deras inredning.
I ett vackert trähus från 1935, mitt i centrala Burträsk, bor Linnéa Källberg och hennes sambo Nils Nordling tillsammans med döttrarna Hilma, 11 år, och Iris, 8 år – och över 30 krukväxter. Vad som började med en strandkastanj har på några år förvandlats till ett lummigt och levande hem där växterna spelar huvudrollen.
– Strandkastanjen är nästan 30 år gammal. När jag fick den var den bara en liten krukväxt på cirka 20 centimeter, berättar Linnéa.
Samlingen består av allt från pelargoner och porslinsblommor till stora monsteror, hibiskus och paradisträd. Växterna har spridit ut sig i hela huset – längs fönsterbrädor, hyllor, väggar och till och med i sovrummet.
– Vi har lärt oss så mycket längs vägen. Hur viktigt det är med rätt ljus, att inte övervattna och att faktiskt lyssna på växterna. De visar när de inte trivs, säger Nils.
På bordet står doftpelargonen “Attar of Roses” tillsammans med två vaser av den svenska keramikern Berndt Friberg. Liknande vaser går att hitta i Nils och Linnéas butik Krolls Antik.
Musik får dina växter att frodas, de kan nämligen känna vibrationer från ljudvågor.
Här sitter Iris med kattungen Gordon som är nio veckor gammal. Kattungarna gillar att leka med bladen på monesteran.
Till vänster en strandkastanj som är nästan 30 år gammal.
Eken i krukan har drivits upp från ett ekollon.
Paraplyaralian breder lätt ut sig och fungerar som insynsskydd i ett fönster. Den behöver vattnas regelbundet men vill gärna torka lätt mellan vattningarna.
Ett vanligt misstag är att vattna för mycket.
– Oftast är det bättre att vattna lite och ofta än att dränka dem. De flesta av våra växter är i stora krukor med fat under, så att överskottsvattnet kan rinna ut. Då klarar de sig också längre utan vatten, förklarar Linnéa.
Paret har också gjort smarta val för att underlätta växternas trivsel.
En pelargon som har fått växa fritt och fått en nästan skulptural form.
Mönjeliljan är både lättskött och tålig. Den kan trivas även om den blir lite bortglömd.
Monstera med sina karakteristiska flikiga blad.
– Ett bra tips är att ha dem i lerkrukor, som vi har. Lerkrukorna andas och låter rötterna andas, vilket minskar risken för att de ska kvävas, säger Linnéa.
Men växter behöver inte vara komplicerade.
– Det viktigaste tror jag är att vattna dem. Men man ska inte göra det för komplicerat, utan lära känna växten med tiden. Dör den, så dör den. Då kan man köpa nya – eller ta skott från andra, säger Nils.
I trappan står en hibiskus. Den röda och gröna färgen är inspirerad av färger från Carl Larsson gården. Den målades av en av husets tidigare ägare.
Porslinsblommans fantastiska doft kan framförallt kännas på kvällar och nätter. Blommorna är rika på nektar som familjens barn gärna smakar på.
Nils och Linnéas hem i centrala Burträsk.
Smultronpelargonen i ampeln lever upp till sitt namn och ger ifrån sig en tydlig smultrondoft när man rör vid bladen.
Just skott har blivit en stor del av familjens växtstrategi.
– Väldigt många av våra växter är tagna från skott. Ofta är det bara att klippa av med en sax och sätta i vatten. Får den rötter – toppen! Om inte, så är det bara att kasta och försöka igen, säger Nils.
– Vissa växter, som pelargoner, kan man plantera direkt i jorden utan att sätta dem i vatten först, tillägger Linnéa. Vi var hemma hos en kvinna en gång och frågade om vi fick ta ett skott av en ovanlig pelargon. Då sa hon: "Pelargoner ska man alltid sno.” Vi brukar också ge bort skott som presenter.
En äldre monstera kan få upp till en halvmeter stora blad. Bladen blir flikiga för att släppa igenom sol till de nedre bladen.
De två paradisträden trivs bra att stå i ett soligt fönster. Ett tips är att ställa dem i ett sovrum eftersom de kan även nattetid kan ta upp och lagra koldioxid. Monsteran till höger vill gärna stå ljust men inte i direkt soljus. Den passar därför bra att ställa en bit in i rummet.
Benjaminfikusen var svårt angripen av skadeinsekter på Nils tidigare kontor i Stockholm. Den skulle kastas, så Nils tog hem den och behandlade den med såpvatten.
Det är enkelt att ta sticklingar från de flesta krukväxter. Klipp eller skär av en stjälk och ställ i vatten. När de har fått rötter sätts de i en kruka. Det kan sedan bli en trevlig och miljövänlig present när man blir bortbjuden.
För paret har det gröna blivit en del av vardagen – och relationen.
– Jag tänker att man mår bra av att ha arbetande växter. De är som små levande skulpturer som ändrar form hela tiden, säger Linnéa.
När det kommer till näring har de också sina knep.
– Jag brukar ha lite ekologiskt gödningsmedel i vattnet på sommaren. På vintern vill de flesta inte ha det, säger Linnéa.
– Ett tips är att använda ett gammalt mjölkpaket. Fyll det med vatten – lite mjölk sitter alltid kvar i kartongen, och det ger växterna mineraler och näring, säger Nils.
Nils och Linnéas hem i centrala Burträsk.
I köksfönstret växer flera olika sorters pelargoner.
Till vänster står en strandkastanj som är nästan 30 år gammal. När Linnea fick den var den bara en liten krukväxt på cirka 20 centimeter. Till höger en Aralia Fabian.
Porslinsblomman vill gärna ha en spaljé att klättra på.
I fönstret står ett elefantöra och i ampeln hänger en smultronpelargon.
För den som vill vara extra experimentell finns det även andra, mindre vanliga metoder.
– Det är väldigt inne nu med så kallat "guldvatten”, alltså att använda sitt eget urin som växtnäring. Men det är inget vi rekommenderar inomhus. Det får vara till uteväxter, skrattar Nils.
Och för den som är sugen på att börja sin egen växtresa har paret ett tydligt budskap:
– Börja smått, välj tåliga växter och våga testa. Det behöver inte vara perfekt, säger Linnéa.