Snöskottning ses hos de allra flesta som ett tråkigt och tidskrävande arbete utan något större nöje.
Men för vissa är det tvärtom. I Vikfors bor Lars Wangby med sin fru, och när snön öst ned utanför deras villa har Lars tittat ut med glädjen hos ett barn dagen innan julafton – eller på självaste julaftonsmorgonen till och med.
Förra veckans snöfall måste ha varit rena drömmen för dig?
– Ja, verkligen. Det var en kanonhelg, i går kväll sa jag till min fru att det var som en sommarkväll runt midsommar för jag ville inte gå in.
Hur länge har du älskat snöskottning?
– Jag har alltid älskat snöskottning. Jag växte upp på en folkhögskola, så när vaktmästaren skottade på skolan med traktorn blev det så fula kanter så en dag när jag gick i fyran eller femman kom jag hem från skolan och tog med mig snö på min pulka, sen lappade jag ihop kanterna med snö för att det skulle bli finare, säger han och fortsätter:
– Så du hör ju hur länge jag känt så här, det är sedan barnsben... Att skotta snö är som en skapande verksamhet. Det ska se ut som en garnerad tårta.
Vad är det som gör att du har dessa känslor för något så många absolut inte tycker om?
– Det är som ett träningspass, och sen ser jag ju resultat. Om jag sitter på kontoret och skickar några papper så är det ingen som vet vad jag gjort, men när jag skottat så syns det vad man gjort.
Att du gillar snöskottning är ju ändå lite extremt, är det många som tycker att du är lite knäpp på grund av det här?
– Lite störd är man väl, haha…. Nej, men många säger ju att jag borde söka hjälp. Men bor man här uppe ska det ju vara vinter, säger han och fortsätter:
– Jag har en princip. I morse kom det några centimeter, det var jag ute och tog bort på en gång. För man ska kunna gå ut till brevlådan och hämta tidningen i foppatofflor utan att bli blöt.
Vad är det för känslor du får av att vara ute här och skotta din gård?
– Väldigt rogivande. Eftersom jag jobbar som präst kan jag förbereda en massa när jag skottar. Man tänker bra när man jobbar för hand, och då kan jag ta med mig tankar härifrån till begravningssamtal eller predikan.
Vårt samtal fortsätter samtidigt som han visar mig alla gångar han skottat upp på gården. En som leder från villan ned till vattnet, med u-svängar som leder till bastun och friggeboden.
Det visar sig att snöskottning inte är det enda extrema i Lars Wangbys liv. Han berättar också att han har så kallade "årsutmaningar" till sig själv varje år. Ett år bestod utmaningen av att han skulle sova utomhus en gång i månaden, året om.
– Haha ja. Det är ju lite udda. Men då sov jag överallt, under bar himmel ute i skogen mitt i vintern och så.
I tält då, eller?
– Nej, under bar himmel. Ska det vara, så ska det vara ordentligt!
Vad är då årets utmaning?
– 2021 är min utmaning att jag ska bada en gång i veckan, så då var jag tvungen att skotta hela vägen ned till bryggan, säger han och fortsätter:
– I söndags så hade jag inte badat på hela veckan, så då var jag ju tvungen att göra det. Då skottade jag hela vägen ned hit och när jag var klar med det var jag så varm att jag inte ens orkade värma bastun. Då badade jag sen gick jag upp till huset för att ta en dusch.