Här – på Max inne i stan på 80-talet – skapade Eric Mårtensson Bureburgaren av en slump.
Genom åren har många klassiska maträtter skapats av kvinnor och män.
• Louis de Béchamel, överhovmästare hos Ludvig XIV, tillskrivs äran för att ha uppfunnit Bechamelsåsen.
• Amalia Wallenberg, gift med Marcus Wallenberg, anses stå bakom den omtyckta kalvfärsbiffen Wallenbergare.
• Den svenske kocken Tore Wretman skapade Toast Skagen på 1950-talet.
Och naturligtvis har klassiska maträtter skapats även i Skellefteå. Den mest kända är kanske den mytomspunna Bureburgaren.
Det har genom åren florerat många myter om dess uppkomst. Men nu sitter undertecknad med upphovsmannen – och då vore det väl på sin plats att berätta den verkliga historien om den.
Naturligtvis träffas vi på Krysset. Även om vi ska vara ärliga och säga att det faktiskt inte är det rätta Krysset som skapade stadssorg när det brann ner den 7 januari 2016.
Mitt emot mig sitter Eric Mårtensson. Från Bureå. Det är han som kan berätta historien. För det är han som skapade den. Och han vet vilken dag det var. Den dagen hade han jobbat på Max i tio månader.
– Det var faktiskt viktigare saker som hände den dagen. En otroligt viktig dag för mig och mina kamrater. Det var den 3 maj 1987. Det var finaldagen i hockey-VM. Jag var naturligtvis på jobbet, tyvärr. Sverige skulle möta Kanada vid lunchtid och Sovjet skulle möta tjeckerna lite senare. Den där lunchen stod jag där – och hade ätit allt i tio månader – och tänkte: "Vad ska jag äta? Hamburgare eller cheese?” Och det var som en glödlampa tändes. Om jag slår ihop en hamburgare och en cheeseburgare – vad händer då?
En hamburgare innehåller sallad, dressing och lök. En cheeseburgare innehåller gurksallad, lök och ost.
– Jag tog alla de ingredienserna och slog ihop dem. En klick dressing och en klick gurksallad. Det blev en ganska bra kombination. Jag fixade ihop den och satte mig i lunchrummet och tänkte: "Fasen vad god. Det här var ju jättegott".
Eric Mårtensson är stolt över sitt bidrag till världsfreden – som han kallar det.
Sedan fick han rapporter om hockeyn. Kompisarna hade suttit hemma hos hans bror och sett hockeyn och det kom in ett gäng och firade Sveriges seger mot Kanada.
– Det hör till saken att en av killarna, Patrik Nordström som också kom från Bureå, även han jobbade på Max. Alla beställde och Patrik var sist i kön och kunde inte bestämma sig och bad mig göra någon burgare. Jag tänkte att jag fixar ihop den här burgaren som jag åt till lunch och hör vad han tycker. Sedan käkade de och han kom tillbaka och sa: "Vad fan vad det där? Det var ju jättegott. Du måste lära mig den". Vi tyckte att vi skulle haft ett namn på den och Patrik föreslog Burecheese. Då bestämde vi det.
Dagarna gick. Och gänget bodde mer eller mindre på Max.
– Det var både för att umgås och käka. Och Patrik beställde alltid Burecheese och polarna började fråga vad det var. Den fanns inte på menyn. Då började de också prova på den och lärde sig att Burecheese är jättegott.
Det började gå ett rykte.
– En löpeld gick bland kompisarna och deras kompisar och deras kompisar. Det blev en grej att beställa en Burecheese på restaurangen.
Sedan spred det sig runt hela stan. En dag ringde Ebba Bergström från Krysset upp till restaurangen inne i stan och frågade: "Vad fasen är en Burecheese?".
– Ebba var chef över båda restaurangerna. Det var många som frågade efter den och jag fick förklara vad det var.
Ebba satte upp en lapp till tjejerna på Krysset för att de skulle veta vad det var. Om någon skulle beställa.
Eric Mårtensson tillsammans med sitt mästerverk – Bureburgaren. Eller Burecheesen som den hette från början.
Men som sagt, myterna om uppkomsten är många.
– Det är ganska kul att höra alla. Men det som är lite tråkigt är att vi nu berättar den här historien – som inte är så kul. Problemet med myter är att folk börjar tro på det. När du nu skriver ner detta kommer väl folk fortfarande tro på myterna. Jag har hört allt möjligt. I början gick det rykten om att en Burebo hade gått till Krysset och sagt att han ville ha allting på. Det fanns många idéer.
Bland annat att Ebba Bergström hade kommit på den.
– Hon var ju hamburgerdrottningen och hon var ju med. Hon var ju samtida och hon var den som lärde upp mig.
"Man kan aldrig krydda ihjäl en hamburgare" var budskapet.
– Jag minns när jag var grön. Hon stod bredvid mig och bad mig krydda en burgare. Jag gjorde det och hon bad mig krydda igen. Och igen. "Nu är den bra” sa hon. Man måste ha mycket kryddor för att det ska slå igenom. En burgare blir mycket godare när man kryddar mycket. Speciellt när det är så mycket gisch som det är på en Bureburgare.
Trots att Burecheesen först introducerades på Max var det Krysset som förknippades med den.
– Ebba Bergström och tjejerna som jobbade där hade jobbat ihop i tio-tolv år och visste exakt hur man gjorde en burgare. Folk vallfärdade söderifrån för att äta på Krysset. På restaurangen i stan var det större omsättning på folk. De som jobbade på Krysset kunde verkligen laga mat.
Till slut bytte hamburgaren namn.
– När Jocke Lindström, som var en gammal skolkompis till mig från Bureå, blev restaurangchef på Max, så insåg han att det var en lokal krydda som borde finnas på menyn. Han frågade huvudkontoret om han kunde ta in den som en lokal grej. Det var då man bytte namn till Bureburgaren för att det skulle funka med allt annat på menyn, som hamburgare, cheeseburgare och bureburgare. Därav namnet.
Eric Mårtensson vet hur man skapar den perfekta Bureburgaren. Han var den första personen som höll den i sin hand.
Många har provat den. Bland annat det gamla radarparet inom tv-sport, Christer Ulfbåge och Jacob Hård.
– Under skid-SM i Skellefteå 1988 stannade plötsligt en bil och tvärnitade vid ingången. In springer Ulfbåge och frågar hur snabbt jag kan göra en burgare. Jag svarade 90 sekunder och han häpnade. "Ta tid" sa jag och jag serverade en Burecheese då han bara sa åt mig att slänga ihop en god burgare åt honom. Han fick sin burgare efter 90 sekunder och sprang ut i bilen.
Dagen efter kom Ulfbåge tillbaka – med Hård.
– De var lite lugnare då och han sa att det var den godaste burgaren han hade ätit och han ville ha en till. Både han och Hård åt varsin. Det var en fjäder i hatten, säger han och skrattar igen.
Är du stolt över att ha skapat den?
– Ja, faktiskt. I det tysta. Det är ju mitt bidrag till världsfreden brukar jag säga. Det blev en stolt grej när den började sprida sig, säger Eric och skrattar gott innan han fortsätter:
– Nöden är uppfinningarnas moder sägs det. Det var en tillfällighet. Det var inte så att jag tänkte skapa en jättegod burgare. Det var slumpens skörd. Den dagen ville jag helt enkelt äta något annat.