Det är inte livat från början. Från början är det ganska lugnt när mackor ska fixas och saft blandas till. Sedan börjar de droppa in så smått. Fast först måste skolan ta slut för dagen. Det är ju själva förutsättningen för att det ska bli tid att läsa läxor.
Läxhjälparna är av det seniora slaget som inte bara är glada i barn. De är vana vid barn också. Bestämda regler ska det vara. Jackan på kroken, skorna vid dörren och så måste alla skriva upp sig på listan.
Därefter är det dags för mellanmål, hjärnan måste ha energi, men först marsch pannkaka ut på toaletten.
– Gå och tvätta händerna, beordrar närmaste läxhjälpare strängt.
Att fikat har en stark dragningskraft framgår med all önskvärd tydlighet för ingen går till toan. Alla springer med högsta fart.
Sedan är det dags att ta itu med dagens läxa. Vare sig den handlar om Europas geografi eller engelska eller språkförståelse av en text på svenska så finns en läxhjälpare där, frågar upp, tolkar och tyder det som står i böckerna.
Lokalen fylls av ett koncentrerat surrande och mitt i detta surr händer det att det handlar om ett matematiskt problem.
Matten idag liknar inte alls matten igår.
– Matte är det allra svåraste, erkänner Elisabeth Lundström.
Faktum är att läxhjälparna själva kan behöva få lite hjälp av en lärare som berättar hur talen ska ställas upp nuförtiden.
Ibland händer det att hjälparna går omkring och riktigt längtar efter en härligt gammaldags multiplikationstabell.
Men bara ibland.
Om barnen ständigt lär sig om det som är nytt för dem, så är det likadant för hjälparna. De lär sig de också och så ska de hålla koll på vad alla heter. Namn är viktigt, fast lite knepigt. Rätt ofta dyker det upp nya barn som fått höra talas om denna lugna oas. Det är inte alltid så lätt att få studiero därhemma. Kanske finns det många syskon. Kanske bor familjen väldigt trångt.
Då är det skönt att få komma till ett ställe där vuxna har tid att prata om Frankrikes floder. Som ju ligger där de alltid har legat, och tack och lov för det.