Monika Bolin har alltid något att nysta i. Stickat har hon gjort i alla tider.
Det ska hänga hattar på de där pinnarna. Det gula huset med de röda knutarna byggdes ursprungligen som herrekipering och skrädderi i början av 30-talet. Monika och hennes man köpte det av skräddarens änka för 30 år sedan.
Flickan som föddes i Örnsköldsvik blev med tiden Lulebo och började jobba på apotek. Mannen - bergsingenjören - ville så hemskt gärna arbeta åt Bolidenbolaget, men frun förklarade att en flytt till Boliden, det var det inte tal om för hennes del; en gång stadsbo, alltid stadsbo.
Sedan följde ett fyra år långt pendlarliv som tog slut den dagen då Monika bestämde sig för att ändå ge lilla Boliden en liten chans. Samtidigt drog hon igång sin garn- och tygaffär. ”Jag kör ett tag så får vi se” var det stående mantrat på den tiden.
Så hon körde på och numera är garnaffären den enda butiken som finns kvar på gatan.
- När vi kom hit fanns det flera stycken, berättar Monika och räknar upp alla som har försvunnit.
Med stigande ålder har öppettiderna krympt, fast det är inget att hetsa upp sig för.
- Jag har sagt åt dem som bor i Jörn att ringa innan de kommer så kan jag öppna. Jag bor ju i huset.
Mössa på gång och godiset är av garanterat hemstickad kvalité.
Butiksnamnet till trots så har hon slutat köpa in tyger. Säljer bara av det gamla lagret.
- Tyg är så dyrt, folk har slutat att sy. Det är billigare att köpa konfektion, förklarar Monika som bara kan sticka, inte virka.
Det hon gör, det designar hon själv, som koftan hon har på sig. Ärmarna avslutas med så kallad korgstickning, små fyrkanter som ser ut som om de vore flätade.
Förr kombinerades garnaffären med jobb på apotek. En fläkt av dessa svunna tider finns kvar i form av butiksdisk och lysrör i taket.
- När apoteket på Björkskatan i Luleå skulle byggas om fick vi ta precis vad vi ville ha. Det räckte till en massa lysrör nere i källaren också.
Garn kräver utrymme, det ursprungligen enda rummet har utökats till tre. Och i en glasskål ligger godis som frestar sötsugna besökare, både engelsk konfekt och praliner med gladfärgat glitterpapper på.
- De där har jag också stickat. Den engelska konfekten finns det mönster till, men de glittriga har jag hittat på själv. Hade ett glittergarn som passade så bra.
Glittrar gör det också om hennes åsikter om Boliden nuförtiden. Kolla bara vad som står skrivet under hyllan med hattpinnarna:
"boli´bo mytje bättre än å va stadsbo."
Ålder: 71.
Familj: Maken Johan, 70, springer spanieln Ruben.
Bor: Marina Gränsen i Boliden.
Yrke: Receptarie på apotek. Driver Bolidens Garn & Tyg.
Är engagerad i: Röda Korset och Hembygdsföreningen.
Senast lästa böcker: Per-Anders Fogelströms Stockholmsserie.
Älskar: Sin födelsebygd, Ångermanland är det vackraste som finns, sommarstället finns i Styrnäs.
Målar: Akvareller som hon vägrar sälja.
Vägrar också: Byta blixtlås åt folk, såvida hon inte får en älgstek eller lax i utbyte.
"Jag har sagt åt dem som bor i Jörn att ringa innan de kommer så kan jag öppna."