Förslagen i reformpaketet handlar bland annat om att förändra lagstiftningen till att fokusera mer på den hållbara utvecklingen i prövningen, strama upp miljötillståndsprocessen, säkra samhällets tillgång till mineral och öka attraktiviteten för prospektering.
Svemins vd Maria Sunér betonar att svensk gruvnäring är och ska även i framtiden vara globalt ledande vad gäller hållbar utvinning av metall och mineral och att det ska ställas relevanta och höga miljökrav på gruvbolagen.
– Men politikens hantering av gruvnäringens tillståndsprocesser de senaste åren signalerar dessvärre att gruvnäringen icke ska göra sig besvär i Sverige.Det kan inte vara politikens intention att detaljer och formalia på ett oproportionerligt sätt ska få hindra en hållbar omställning. Det är dags för ett nytag kring svensk mineralpolitik och tillståndsgivningen för gruv- och mineralverksamheter. För klimatomställningen, för jobben och för gruv- och mineralnationen Sverige, säger hon.
En av föreläsarna på miljökonferensen var Bolidens vd Mikael Staffas som också berörde tillståndsfrågorna.
– Man måste ha respekt för att vår industri är en basindustri där det är stora investeringar som behöver lång tid på sig för att man ska få tillbaka pengarna som man har investerat. Då måste man ha säkerhet i att ha ett miljötillstånd som är tillräckligt långt, menar han.
Mikael Staffas tar ett exempel från Norge där Boliden fått ett miljötillstånd som är 20 år.
– Det är sådana tillstånd som behövs för att kunna räkna hem den typen av investeringar som i det här fallet var sju miljarder kronor.
Han tycker inte att det idag finns en tillräckligt bra helhetssyn när det gäller tillståndsprövningar.
– Den påverkan vi gör på omgivningen är liten i förhållande till den nytta vi gör. Då behöver också miljöprocesserna vara sådana att man kan förklara nyttan. Det handlar inte bara om pengar till aktieägare eller att man skapar sysselsättning i glesbygd utan också om den nytta produkterna för med sig in i samhället och i den omställning vi ska ha nu.
Mikael Staffas menar avslutningsvis att processen bör vara utformad så att nyttan kan ställas mot de problem som gruvbrytningen medför.