Sarah Petersen och Sebastian Metreveli visar upp sina svenska id-kort.
Under uppväxten har Sebastian tillbringat stora delar av sin tid i Sverige. För ungefär fem år sedan köpte paret en skogsfastighet i Åsträsk, via Hemnet. Sedan dess har de tillbringat semestrar och ledig tid i byn. När längtan efter landsbygden och ett lugnare liv blev för stor, valde de att flytta till Åsträsk. I familjen finns också Saras son, som nu går sjunde klass.
De båda hade tyska identitetshandlingar och säger att de, sedan cirka två år tillbaka, är folkbokförda i Sverige och har svenska personnummer. Ingen av dem har pass, eftersom de säger att det inte rest utanför EU:s gränser.
– Vi hade kontakt med Skatteverket som kontrollerade oss och menade att vi skulle kunna försörja oss. Vi hade eget kapital och allt var grönt för att bosätta oss i Sverige och börja arbeta, säger Sebastian Metreveli.
Hade bankkonto
På Migrationsverkets hemsida framgår det att EU-medborgare har rätt att arbeta, studera eller bo i Sverige utan uppehållstillstånd samt att starta och driva eget företag, så kallad uppehållsrätt. Även de som har tillräckliga medel för sin försörjning omfattas.
Sebastian Metreveli.
Sebastian hade bankkonto i Sverige sedan tidigare, då han genomfört fastighetsaffären i Åsträsk och är registrerad ägare. Enligt regelverket har också den som är bosatt i ett EU-land rätt att öppna ett så kallat ”grundläggande betalkonto”. En bank får inte neka bara för att en person inte bor i landet.
När paret hade bott i Åsträsk en tid fick Sarah jobb som personlig assistent hos ett privat företag. Sebastian arbetade bland annat som svetsare. De säger att ingen av dem hade en tanke på att ansöka om svenskt id-kort. Sarah fick sin lön i checkar och via banken satte hon in lönen på Sebastians konto.
Familjehem
I Tyskland hade de arbetat med tonåringar som behöver stöd och ville fortsätta på den banan. De ansökte hos Skellefteå kommun om att bli familjehem, blev kontrollerade enligt socialförvaltningens regelverk och säger att de fick grönt ljus även där.
I dag är en funktionshindrad ung person placerad hos familjen.
Sarah blev uppmanad att skaffa svenskt id-kort och bankkonto. Regelverket satte stopp för henne att fortsatt göra insättningar på Sebastians konto.
Varför ansökte du inte om svenskt id-kort direkt?
– Allt fungerade bra ändå eftersom Sebastian hade ett bankkonto där jag kunde sätta in min lön, säger hon.
Sarah Petersen.
För att öppna bankkonto och erhålla Bankid krävs godkänd legitimation. Att verifiera sin identitet med tyska id-handlingar fungerade inte, berättar Sarah.
Lagen om penningtvätt spelar också in. Syften är att effektivare kunna bekämpa penningtvätt, skattebrott och finansiering av terrorism. Därför måste banker vid alla insättningar notera namn och personuppgifter på den som sätter in pengar. För det krävs godkänd id-handling. Om en person inte kan legitimera sig får inte banken utföra tjänsten kunden ber om.
Ansökte om id-kort
Sarah beslöt att ansöka om svenskt id-kort. Först blev hon hänvisad till polisen i Skellefteå, de, i sin tur, hänvisade till Skatteverket i Skellefteå.
– Där fick jag veta att det krävdes en referensperson för att intyga min identitet, säger hon och Sebastian tillägger:
– Det svenska regelverket är helt skruvat. Vi är godkända som familjehem och har köpt en skogsfastighet här. Vi jobbar båda två och jag har vapenlicens, men myndigheterna litar inte på våra identiteter.
Nu hade lönecheckarna samlats på hög - hon kunde varken ta ut pengar eller sätta in lönen på Sebastians konto utan giltig id-handling. Vissa förföll och hon fick be om nya.
De berättar att socialsekreteraren som handlagt och utrett dem som familjehem blev referensperson och de lämnade in Sarahs id-ansökan genom Skatteverket i Skellefteå. Sedan ringde en tjänsteman från Skatteverket i Stockholm och sa att de inte godkände det.
– Helt sjukt. De bryter till och med mot sitt eget regelverk, säger Sebastian.
Flera turer
På Skatteverkets hemsida framgår det att en referensperson/intygsgivare kan vara en tjänsteman vid en kommunal eller statlig myndighet som sökanden har en yrkesmässig relation till, exempelvis en socialsekreterare, kurator eller internationell handledare vid en statlig högskola.
Via tjänstepersonen på Skatteverket blev de hänvisade till polisen i Umeå och vidare till lokala skattemyndigheten i Umeå, vilket innebar ytterligare en Umeåresa.
– Då tog vi med oss alla papper vi hade för att kunna bevisa vilka vi är, säger Sarah.
Men inte heller där löste det sig.
– De sa att vi behövde ansöka om internationellt pass för att kunna verifiera våra identiteter, så vi ringde tyska ambassaden i Stockholm. Där sa de att det finns två vägar: Vi skulle antingen kunna bli registrerade som bosatta i Tyskland eller åka ner till Stockholm för att ansöka om internationellt pass, men vi gjorde inte det, säger Sebastian.
Sebastian fick sitt
Under den här tiden ansökte även Sebastian om svenskt id-kort.
– Jag fick det nästan direkt, men det tog sex månader för Sarah att få sitt, säger Sebastian.
Enligt svenska regler kan två personer som varit sammanboende under minst sex månader, fungera som referensperson för varandra. Sebastian blev Sarahs kontaktperson och hon fick sitt id-kort.
– Det jag upplever är att man kan fråga tre olika personer och få fem svar och det löser sig inte ändå. Problemet är att om du ringer till en instans och ställer frågor och det senare visar sig vara fel, så skapar det stora problem, säger Sara.
Men ännu är inte allt frid och fröjd. Sarahs minderårige son nekas svenskt id-kort. En orsak är att Sebastian inte är hans biologiske far. Sarah måste åka till Tyskland och skaffa dokument för att bevisa sonens identitet.
Utan bank- eller betalkort kan sonen inte alltid handla saker eftersom kontanter inte används på alla ställen.
Sarah och Sebastian vill ändå understryka att de trivs jättebra i Sverige och att de accepterar regelverket, men menar att byråkratin skapat onödigt krångel.
– Vi vill berätta det här för vi har investerat rätt mycket pengar i Sverige, arbetat och betalat skatt till staten. Vi har också gjort allt de krävt och bevisat att vi är reko, ända känner vi att vi blir ifrågasatta. Det är helt oacceptabelt, säger Sebastian och Sarah nickar instämmande.