"Kejsarn av Portugallien" av Selma Lagerlöf
besökte både Burträsk och Skellefteå.
I lilla Skrolycka, omgiven av den djupaste skogen, bor de enkla torparna Jan och Kattrina. När de får en liten dotter är det något som händer inuti Jan – faderskärleken vet inga gränser och hon får namn efter självaste solen: Klara Fina Gulleborg. När den enkla familjelyckan hotas måste Klara Fina lämna skogen för staden, och i längtan efter sitt barn försvinner Jan in i en fantasivärld. Han är Portugalliens kejsare, i ständig väntan på sin kejsarinna.
Med hjälp av videoprojektioner och ny musik signerad Min Stora Sorg tar Riksteatern kejsaren till nya kungadömen.
Det finns mycket att säga om Selma Lagerlöfs "Kejsarn av Portugallien". Det är alla känslor samlad i en och samma historia – humor, kärlek, längtan, drömmar bortom vår verklighet och saknad. Smärtsam, rivande saknad som utplånar allt sunt förnuft. Att ta sig an en sådan klassiker, som verkligen kräver sin ensemble, är vågat. Det är mycket att gestalta, och att leva upp till Lagerlöfs ord är en utmaning. Men Riksteatern blåser bort alla tvivel. I Burträskarnas hus, och under fredagen på Nordanåteatern, väver de varsamt fram alla karaktärerna. För det är just de ömsinta tolkningarna som gör att berättelsen kommer till sin rätt, framförallt självaste kejsaren. Jan, spelad av Niklas Falk, är en svår roll.
Att bjuda in publiken i Portugallien, att inte fastna vid att plocka komiska poänger utan att låta sorgen lysa igenom varje upptåg i kejsardömet. Niklas Falk gör precis det – en älskvärd, ömsint och fullkomligt hjärtekrossande version av Jan som bara vill ha sin Klara Fina hos sig.
Föreställningen turnérar hela landet runt, något som brukar innebära sparsmakad scenografi. Men "Kejsarn av Portugallien"är motsatsen till avskalad – scenrummet är påkostat, ensemblen stor och förutom den vackra tolkningen av den klassiska berättelsen är den även nyskapande. Med hjälp av videoprojektioner och ny musik signerad Min Stora Sorg tar Riksteatern kejsaren till nya kungadömen.