”Jag ska säga till fröken att jag inte ska bli hockeyproffs längre. Jag ska bli en dj och ha t-shirt på mig varje dag. Som Avicii hade. Men jag vill inte vara lika ledsen som han var”. Orden är 6-åringens och i hans värld skiljer det intet mellan dröm och verklighet. Ingen dröm är för stor, för liten eller för ouppnåelig. För han kan bli vad som helst när han blir stor, så är det.
Barn drömmer och de drömmer stort och till synes barnsligt, men vad är det som händer och när händer det? När slutar vi att drömma egentligen? När blir vi vuxna och vuxliga och slutar fantisera om vad vi kan bli, göra och åstadkomma?
Dagarna fylls av måsten och vardagstjafs. Det är logistik, planering, middagspanik, packning av gympakläder, hockeyunderställ och rengöring av stinkande fotbollsstrumpor. Huvudet kokar av ännu ett måste som ska in i den tajta projekteringen. Jag kastar de gräsfläckade fotbollsskorna hårt i marken och hör mig själv vråla att nu får det vara nog, jag går inte på ett föräldramöte till.
Genomsnittskvinnan i Sverige lever 30 660 dagar och idag har jag levt 14 088 dagar.
Genomsnittskvinnan i Sverige lever 30 660 dagar och idag har jag levt 14 088 dagar, ännu är jag inte mitt i livet statistiskt sätt. Jag har, om livet vill mig gott, 16 572 dagar kvar att leva och dessa dagar vill jag fylla med drömmar och fantasi. Jag vill se mina barn växa upp, jag vill se dem vinna och förlora. Jag vill se min makes skägg gråna och jag vill kramas varje dag. Jag drömmer om att lyfta mer än min dubbla kroppsvikt i marklyft och jag drömmer om att uträtta storverk. Jag vill drömma stort, jag vill drömma smått, men framförallt vill jag fortsätta att drömma.
Avicii hann dessvärre inte ha t-shirt så många dagar, men du har dagar kvar att fylla. Så se till att fylla dem med det du vill, ty så krasst är det att din tid är utmätt. Jag ber dig fundera en gång till: vad drömmer du om, min vän?
Linda Olsson