50 år sedan storbranden i Flarken

Det har gått 50 år sedan storbranden i Flarken när nio byggnader blev lågornas rov. Än i dag syns tydliga spår efter husen, och brandmännen Börje Lundh och Curt Olofsson minns den 16 maj 1964 mycket väl.

DROG DITÅT Börje Lundh, 82 år, pekar ut riktningen för den starka blåsten och därmed också elden. Kollega var Curt Olofsson, 81.

DROG DITÅT Börje Lundh, 82 år, pekar ut riktningen för den starka blåsten och därmed också elden. Kollega var Curt Olofsson, 81.

Foto: DROG DITÅT Börje Lundh, 82 år, pekar ut riktningen för den starka blåsten och därmed också elden. Kollega var Curt Olofsson, 81.

Livsstil & fritid2014-05-16 19:00

De kom i de första brandbilarna från Ånäset, där kåren hade ryckt ut med 12-15 man.

- Vi såg direkt att det behövdes förstärkning så Robertsfors kallades. Sedan kom också Lövånger och Burträsk. Totalt var vi väl ett 40-tal brandmän på plats.

Även många bybor hjälpte till.

Tillbaka på platsen

Nu återser de brandplatsen i Gammelbyn strax utanför Flarken och vi går runt bland husgrunderna.

Att det hänt något speciellt syns än i dag när man kör förbi på byavägen. Ett gult gammalt hus står ensamt på en plats där det borde funnits många fler byggnader. Nu när det inte finns gräs som skymmer ser man tydligt de många husgrunderna.

Pingstafton

Börje Lundh och Curt Olofsson berättar sina minnen:

– Det var pingstafton och vi kom hit vid 16-tiden. Då brann det i två ladugårdar och ett bostadshus var hotat.

– Vi fokuserade oss på att rädda huset, men det var mycket nära mellan alla byggnader och svårt att jobba.

– Även om vi kunde freda byggnader i vindriktningen så kröp elden runt husen i det torra gräset. De kunde börja brinna på läsidan istället.

Hopplös känsla

Bostadshuset gick inte rädda och sedan drog elden bara vidare i den hårda blåsten. Byggnad efter byggnad tog eld.

– Det var verkligen en hopplös känsla.

Lågorna tog sig över byavägen och fortsatte till en bondgård på andra sidan, där tre byggnader brann ner.

– Strax före skogen fick vi stopp på elden, annars hade det blivit en omfattande skogsbrand, säger Curt.

En lång arbetsdag

Brandmännens fruar och folk från byn kom med mat och fika. Först vid 02-tiden på natten kunde de som jobbat längst åka hem och sova. Då hade elden slutat sprida sig.

– Klockan åtta dagen efter var vi tillbaka för eftersläckning. Det blev inte mycket sömn den helgen.

Båda var deltidsbrandmän vid denna tid. Börje Lundh drev annars en bensinstation och Curt Olofsson hade diverse arbeten i Ånäset. De sista 18 åren före pensioneringen var Curt brandman på heltid.

undefined
LADUGÅRD En av de brunna ladugårdarna.
undefined
MISTE HEMMET Klipp från Norran, med bild på en man som hade förlorat sitt hem.
undefined
NORRAN Klipp från Norran efter branden.
undefined
RESTER En av de brunna ladugårdarna dagen efter.
undefined
DROG DITÅT Börje Lundh, 82 år, pekar ut riktningen för den starka blåsten och därmed också elden. Kollega var Curt Olofsson, 81.
undefined
BADRUMMET I resterna av det ena bostadshuset ser man badrumsgolvet och uttagen för vatten och avlopp.
undefined
RESTER För 50 år sedan jobbade de här som brandmän. Börje Lundh (t v) och Curt Olofsson vid grunden till en ladugård som de förgäves försökte rädda.
Grunderna efter branden står kvarFakta om brandens förlopp

Katten som räddade sina ungar är ett minne som Curt Olofsson har från storbranden.

- Hon hade ungarna i en av ladugårdarna. Hon bar dem en och en i nackskinnet i säkerhet, men inte någon kort sträcka utan hela vägen ner till bäcken och över till andra sidan vattnet.

- Det gick lite långsamt att bära med sig ungarna men när hon återvände var hon snabb som en blixt, man hann knappt se henne.

Totalt bar hon 4-5 ungar på detta målmedvetna vis.

- Ingen hade tid att hjälpa henne, säger Curt. Men troligtvis hann hon få ut alla.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!