Vi lever i mäthysterins tidevarv.
Mobilen räknar stegen och håller koll på din sömn. Smarta armband mäter puls, hjärtrytm, blodtryck och säger sig kunna räkna ut hur mycket energi du förbränner. Andra algoritmer mäter spelarnas prestationerna på fotbollsplanen och i ishockeyrinken. Tidningarna har stenkoll på nätet: hur många läser en artikel, hur länge läste de den och hur många kommenterade den?
En annan sorts mätningar är den som fackförbund och intresseorganisationer står bakom. Mätningar som inte sällan utmynnar i rankningar av ett eller annat slag. Lärarförbundet rankar bästa och sämsta skolkommuner, Svenskt näringsliv rankar företagsklimatet och nyhetsmagasinet Fokus presenterar en lista över de kommuner som är bäst – och sämst – att bo i.
Men går det verkligen att lita på alla dessa undersökningar, mätningar och rankningar?
Avsändaren vill naturligtvis få oss att tro att deras siffror och slutsatser är ”the truth, the whole truth and nothing but the truth”.
Men så är det inte. Fackföreningarna, intresseorganisationerna, eller vad det nu kan vara, är naturligtvis måna om att presentera resultat som springer deras egna ärenden. Slutsatserna och resultatet kan påverkas (vissa vill påstå manipuleras) av vilka frågor och/eller parametrar som ligger till grund för rankningen och hur dessa sedan vägs i förhållande till varandra.
För några dagar sedan presenterade Lärarförbundet sin årliga rankning. Torsby i Värmland är bäst i klassen, Gnesta i Södermanland sämst. Skellefteå är bäst i Västerbotten. Hög andel barn i förskola och hög andel utbildade lärare gör Skellefteå till en topprankad skolkommun, står det att läsa på Lärarförbundets hemsida.
Skellefteå hamnar på 19:e plats bland landets 290 kommuner. Och det är väl bra …
Det är någonting som den socialdemokratiska majoriteten (bildligt) kan drämma i skallen på borgerliga politiker som kräver mer resurser till skolan. Bäst i Västerbotten, nittonde bästa skolkommun i Sverige, smaka på den du … Typ.
Hur Skellefteå hamnat på denna nittonde plats är delvis höljt i dunkel. Det är svårt att utläsa vilka principer som använts vid sammanvägningen. Den som tror sig ha hittat svaret på Lärarförbundets hemsida genom att klicka på det lilla ”i-et” intill rubriken ”Rankning” möts av följande meddelande: ” Kommunens totala rankning i Bästa skolkommun, baserat på alla kriterier.”
Någon som själv inte kunde räkna ut det?
Hur kriterierna mäts, vilka sammanvägningar och tolkningar som görs är det också svårt att hitta någon vettig information om.
Vad som går att utläsa är att Skellefteå briljerar vad gäller andel barn i förskola (plats 7) och utbildade lärare (plats 22), att man befinner sig i mellanmjölkens land vad gäller lärartäthet, resurser till undervisning och friska lärare, och att man ligger risigt till vad gäller fullföljs gymnasieutbildning, kommunen som huvudman, antalet godkända elever och lärarlöner.
Riktigt illa ser det ut vad gäller elevernas meritvärde, det vill säga summan av elevens 16 eller 17 bästa betyg. Där hamnar Skellefteå på plats 228 bland Sveriges 290 kommuner.
Slutsats: Generellt sett ligger Skellefteå dåligt till vad gäller elevernas resultat, ändå är man Sveriges 19:e bästa skolkommun. Den ekvationen går inte ihop. För visst är eleven i centrum.
Rådet till Skellefteås politiker blir: Var glada, var stolta över nittiondeplatsen, men studera rankningen med kritiska ögon, håll distans och dra inte alltför stora och långtgående slutsatser av en rapport från en organisation som vill springa sina egna ärenden.