Foto: Claudio Bresciani/TT
Varje dag, överallt på jorden, väljer människor att avsluta sina liv genom att begå självmord.
Enligt Världshälsoorganisationen WHO handlar det om över 800 000 varje år, eller en människa var 40:e sekund. Mångdubbelt fler försöker.
Även om Sverige inte utmärker sig som ett självmordsland, vilket vissa tror, begår mellan 1 000 och 1 500 personer självmord varje år. Som jämförelse har antalet personer som dödats i trafiken de senaste åren pendlat mellan 260 och 270.
Enligt vuxenpsykiatrin försökte 44 personer i Skellefteområdet att ta livet av sig 2014 medan 41 personer försökte 2015. De senaste åren har tre–fyra fullbordade självmord registrerats varje år, 2015 hade dessa dock ökat till cirka tio.
Varje människa som begår eller försöker begå självmord är naturligtvis en för mycket. Alla självmord och självmordsförsök kan inte förhindras, men mycket går att göra, konstaterar WHO i en global rapport om självmord, som baseras på tio års forskning från länder i hela världen.
- Minska tillgången till bekämpningsmedel, skjutvapen och vissa mediciner.
- Utbilda sjukvårdspersonal i hur självmordsbenägna kan uppmärksammas.
- Självmordsbenägna och de som tidigare försökt ta sitt liv måste följas upp bättre.
- Ta problemet på större allvar genom att upprätta nationella handlingsplaner.
Vad görs i Skellefteå kommun för att förhindra självmordsförsök och självmord?
På det politiska planet beslutade kommunfullmäktige på tisdagen att i Världshälsoorganisationens anda, och inom ramen för samarbetsgruppen mellan Skellefteå kommun och Västerbottens läns landsting, ta fram en lokal kommunal handlingsplan för att förebygga självmord.
Sällan eller aldrig har den politiska enigheten varit så stor som när Centerpartisten Kjell Bergmarks utmärkta motion diskuterades.
Sällan eller aldrig har så många av kommunfullmäktiges ledamöter haft så nära till gråten. Att ämnet är känsligt märktes. I nästan alla kulturer finns ett djupt motstånd mot självmord. Då är det också extra viktigt att med en öppen och ärlig diskussion våga bekämpa tabun och stigma.
Bakom många av självmorden ligger olika former av psykisk ohälsa, men även relationsproblem, en otrygg uppväxt, svårigheter att få ett arbete och/eller en bostad, mobbning och naturligtvis drog- och alkoholmissbruk.
I grupper som upplever sig diskriminerade – flyktingar, homosexuella, bisexuella och fångar – är självmord också vanligare.
I ett samhälle där psykisk ohälsa är ett snabbt växande problem är det viktigt att göra rätt saker och att de görs i rätt ordning. Grundläggande är det familjens, gruppens och samhällets skyldighet att se till att alla människor har en livssituation som de klarar av att stå ut med.
Samtidigt måste man vara medveten om att denna skyldighet i praktiken är omöjlig att förverkliga. Människor har periodvis, eller konstant, alltid mått dåligt, förmodligen sedan urminnes tider. Men då gäller det också för samhället att ha en beredskap för att ta hand om dem som av en eller annan orsak inte orkar med.
Den beredskapen finns inte i Västerbotten. Förra året var länet till exempel sämst i hela Sverige på att uppfylla vårdgarantins intentioner om en första bedömning inom barn- och ungdomspsykiatrin inom 90 dagar.
Och så länge landstinget inte klarar av sin del av uppdraget riskerar en oerhört viktig motion, som den som Kjell Bergmark skrev, i praktiken inte bli särskilt mycket värd.