Alliansen. Andreas Löwenhöök (M), Andreas Westerberg (L), Carina Sundbom (C) och Charlotta Enqvist (KD) behöver visa att man är ett trovärdigt alternativ till Socialdemokraterna.
Den borgerliga alliansen har svajat den senaste mandatperioden.
På riksplanet är det bland annat förhållandet till Sverigedemokraterna som ställer till det. På det lokala lämnade Liberalerna Alliansen i vredesmod, efter påstådda samarbetssvårigheter, för att ett år senare återförenas med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna igen.
Nu ska alla gamla surdegar vara utrensade. Den här mandatperioden ska väljarna kunna lita på Alliansen, att den för en progressiv oppositionspolitik med fokus på att göra en bra kommun ännu bättre. Det är i varje fall de borgerliga partiernas gemensamma budskap.
Alliansen i Skellefteå går till val på mer resurser till skolan, på mindre barngrupper i förskolan, på minst ett nytt äldreboende, på fler trygghetsboenden, på att bygga en ny E4-bro, på att införa utmaningsrätt, och på mindre kommunal verksamhet i egen regi, på att det ska lysa där människor bor och på att stärka demokrati och medbestämmande.
På riksplanet har Alliansen mer eller mindre abdikerat från sin oppositionsroll. Kristdemokraterna hade inte behövt gräva ner Decemberöverenskommelsen (DÖ). I praktiken har Sverige nämligen haft DÖ. De borgerliga partierna har låtit den rödgröna regeringen få igenom sina budgetar, nöjt sig med lite verbalt vapenskrammel.
Det har den lokala Alliansen inte gjort. Här har man tagit rollen på allvar; granskat makten och ifrågasatt dess beslut. Många har klagat på långa kommunfullmäktigesammanträden, ja, men att ifrågasätta maktens beslut göra ibland inte i en handvändning. Det är det som benämns demokrati.
I riksdagen valde Alliansen att inte fälla en budget, och därmed regeringen Löfven, med aktiv hjälp från Sverigedemokraterna.
Att regera med aktivt stöd från SD är ingenting som de borgerliga partierna behöver ta ställning till i Skellefteå. Det lär dröja ett par mandatperioder innan Alliansen på allvar blir ett hot mot den socialdemokratiska makthegemonin, och SD kan börja kräva politiskt inflytande för sitt stöd.
Men bara för att få frågan ur värden: Om de väger jämt mellan blocken efter valet, kan ni tänka er att regera med aktivt stöd från Sverigedemokraterna.
Charlotta Enqvist (KD): Nej.
Carina Sundbom (C): Nej.
Andreas Westerberg (L): Nej, lika lite som med aktivt stöd från Vänsterpartiet.
Andreas Löwenhöök (M): Nej.
Så var det avklarat.
Ett maktövertagande i en kommun som Skellefteå där ett parti styrt och ställt är ingenting som sker snabbt och enkelt. Vad det handlar om för Alliansen är att långsiktigt bygga upp ett förtroende för sin politik hos väljarna. Lika oförtrutet som konstruktivt peka på den förbättringspotential som finns.
För det saknas varken utmaningar eller problem i Skellefteå.
Å andra sidan saknas det varken utmaningar eller problem i Alliansen heller.
För precis som på riksplanet har Moderaterna i Skellefteå gjort en högersväng. Andreas Löwenhhök och kompani driver frågor kring olika former av ”hårdare tag” på ett helt annat sätt än för bara något år sedan. Det är frågor som övriga allianspartier har att förhålla sig till även om den moderata högersvängen inte borde vara någonting som äventyrar det borgerliga samarbetet, i varje fall inte under den kommande mandatperioden.
Nu måste Alliansen visa för Skellefteborna att man är ett tydligt, ”regeringsdugligt” och trovärdigt alternativ till Socialdemokraterna.
Fotnot: På de fyra borgerliga partiernas listor till kommunalvalet finns det 127 namn, 67 av dessa är män, 60 är kvinnor.