STOCKHOLM 20141006 Strefan Lˆfven och Jonas Sjˆstedt kommer till en presskonferens p onsdagen om en ˆverenskommelse fˆr regler fˆr vinster i v‰lf‰rden. Foto Jonas Ekstrˆmer / TT kod 10030
Det handlade om arbetslinje mot bidragslinje, om Anders Borg mot Magdalena Andersson.
Men det handlade också om ett systemskifte, om Moderat retorik och om en av de frågor som den borgerliga alliansen i allmänhet, och Moderaterna i synnerhet, hanterade mest valhänt under sina åtta år vid makten. In i det sista försvarade Elisabeth Svantesson (M), den tidigare arbetsmarknadsministern, att ersättningen i a-kassan inte hade höjts sedan 2001 med orden: ”Det bästa vi kan göra för dem som är mellan två jobb är att se till att jobben blir fler”. (Tidningarnas Telegrambyrå 6/4 2014)
Anders Borg förlorade striden mot Magdalena Andersson, nu ska han hjälpa Finland att få ordning på finanserna, och den nya S+MP-regeringen gjorde upp med Vänsterpartiet om att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen. Om förslaget blir verklighet – vilket är mycket troligt eftersom alla riksdagspartier, utom Moderaterna, länge velat justera ersättningen uppåt – höjs nivån från dagens 680 kronor per dag till 910 för de första 100 dagarna, för att sedan sänkas till 760 kronor. Ja, det var sannerligen inte en dag för tidigt.
Att sedan den rödgröna regeringen väljer just den 1 maj – arbetarrörelsens dag – som dagen då a-kassan förstärks, dagen då många blå politiker ser rött, och inte bara i form av röda fanor, kan väl tyckas vara en lite onödig politisk markering.
Arbetsmarknaden förändras i allt snabbare takt, många branscher genomgår genomgripande strukturförändringar, jobb och yrken försvinner, nya kommer till. Tiden då arbetaren gick till bruket och tjänstemannen till samma kontor år ut och år in är förbi. Och kommer aldrig tillbaka. Troligt är att allt fler kommer att hamna mellan två olika jobb, att allt fler kommer att behöva omskolas, inte bara en utan flera gånger, under sitt yrkesverksamma liv. För att ett sådant samhälle ska fungera, utan alltför stora slitningar, ska inte enskilda individer behöva ta en alltför stor del av den ekonomiska smällen mellan två olika jobb.
Men det räcker inte, vi måste börja diskutera hur framtidens a-kassa ska se ut, arbetsmarknadens parter, politiken, du och jag. Räcker det med att höja den då och då, eller ska vi ha en a-kassa som efter att ha nått en rimlig nivå, på samma sätt som sjukersättningen, räknas upp i takt med inflationen? Ska a-kassan vara obligatorisk eller frivillig och hur ska samhället förhålla sig till de personer som väljer att stå utanför a-kassan?
Stefan Löfven, du som vill att andra ska ta ansvar för Sverige. Nu har du själv chansen att göra det: Bjud in till blocköverskridande överläggningar om hur framtidens a-kassa ska se ut.