Moderaternas politiska pil pekar alltmer åt höger.
Det är ingen hemlighet att Moderaterna tappat en hel del väljare till Sverigedemokraterna. Nu fiskas det i grumliga vatten i hopp om att vinna tillbaka en del av dessa.
Mycket har hänt i partiet sedan Fredrik Reinfeldt avgick på valnatten 2014. De nya Moderaterna, som Reinfeldt lanserade 2005, har blivit ”gamla” igen. Partiets liberalkonservatism har blivit mindre liberal och mer konservativ. Förändringen visualiseras av att det blir ett hej då till ”Nya Moderaterna” nu när partiet byter logga.
Dagens moderater vill stå mer till höger än under Reinfeldts tid. Eller som den tidigare partiledaren Ulf Adelsohn uttryckte det i Expressen: ”Moderaterna har återgått till det vi stått för.”
Tydligast har denna riktningsförändring varit i migrationspolitiken. Vilket också avspeglat sig på diverse lokala plan. I skånska Staffanstorp har till exempel kommunfullmäktige bestämt att personer som anslutit sig till terrororganisationen IS ska nekas försörjningsstöd.
Om beslutet blir möjligt att efterleva är en helt annan sak. Flera forskare och jurister har kritiserat förslaget och menar att det saknar lagligt stöd. De har påpekat att alla kommuner är bundna av bland annat socialtjänstlagen som reglerar vem som kan få försörjningsstöd. Även Moderaternas ledare Ulf Kristersson är kritisk till förslaget.
Så långt har det inte gått i Skellefteå. Här nöjer sig M med att kroka arm med Sverigedemokraterna i interpellationer som ”Finns det islamistiska terrorister i Skellefteå?” och motioner om ett lokalt förbud mot tiggeri.
Självklart måste terrorhotet tas på allvar.
Självklart får inte Sverige vara naivt.
Hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön utgör fortsatt det största hotet utifrån ett attentatsperspektiv, konstaterar Säkerhetspolisen i årsboken för 2018. Men hotet mot demokratin består av mer än terrorattentat. Det finns ett mer långsiktigt hot från vit makt-miljön och den autonoma miljön.
Moderaternas fråga till kommunalrådet Lorents Burman (S) borde därför i stället har formulerats någonting i stil med om det finns personer med anknytning till våldsbejakande grupperingar i kommunen. Den frågeställningen hade varit mer relevant, och med betydligt färre populistiska undertoner.
Svaret från Lorents Burman kan sammanfattas så här: ”Den lägesbild jag delgetts är att vi inte, vare sig i dagsläget eller tidigare, har haft IS-återvändare i Skellefteå.”
I och med att de nya Moderaterna blivit ”gamla” igen sätts det borgerliga samarbetet i Skellefteå på prov. Alliansen bildades under en epok när Moderaterna stod betydligt längre till vänster på den politiska skalan. Centerpartiet och Kristdemokraterna höll i tisdagens kommunfullmäktigedebatt en väldigt låg profil, Liberalerna en något högre.
Enligt uppgifter finns det inom Alliansen i Skellefteå ett gentlemen’s agreement, en överenskommelse utan skriftlig bekräftelse, som går ut på att Alliansens partier inte går i polemik med ett annat alliansparti. Men att två ideologiskt liberala partier, som Centerpartiet och Liberalerna, inte ger sig i kast med frågor som rör terrorism och tiggare ger märkliga signaler.
Var står de, egentligen?
Håller de med Moderaterna?
Alliansen har gjort en högersväng efter valet, både nationellt, regionalt och lokalt.
Frågan som Allianens övriga företrädare i Skellefteå måste ställa sig är: Vill vi följa med, eller inte. Att följa med Moderaterna åt höger är inte svaret på Liberalernas problem.