FOTO: PONTUS LUNDAHL/TT När halva befolkningen är fet eller överviktig är det kanske dags att överväga höjd skatt på socker. Foto: PONTUS LUNDAHL / TT /.
Det är svårt att äta semlor i farten.
Att trycka i sig grädden, brödet och mandelmassan när man är på språng, och kanske snabbt behöver få upp blodsockernivån.
Det måste ändras, ansåg en konditor, och uppfann semmel-wrapen, som många redan har hunnit mumsa i sig, trots att fettisdagen inte är förrän den 17 februari. Initiativet följdes genast av andra lättätna kaloribomber, som korv med bröd-semlan och semmel-pommes frites.
Det är knappast vad svenska folket behöver. Enligt Folkhälsomyndigheten lider hälften av oss av övervikt eller fetma. Vi äter mest godis i hela världen, dricker i genomsnitt 66 liter läsk per år och chipspåsarna har växt i samma takt som midjemåtten.
Den yttersta konsekvensen av detta är inte att vi numera har möjlighet att äta fyra nyanser av semlor, utan att 8 000 personer per år genomgår magsäcksoperationer. I en debattartikel i Svenska Dagbladet (28/1 2015) skriver åtta läkare att man på försök har börjat operera barn så unga som 13 år, där man med hjälp av en slang i magsäcken tömmer ut en tredjedel av varje måltid.
Varje enskild operation behöver inte vara fel i sig. Däremot är det något som är bakvänt när magsäcksoperationer har blivit ett av sjukvårdens vanligaste kirurgiska ingrepp. Särskilt eftersom behandlingarna bara är toppen på isterberget.
För grundproblemet är inte att semlor kan ätas gående. Problemet är att vi stoppar i oss fler kalorier än vi gör av med. Det beror till stor del på att socker och snabba kolhydrater aldrig har varit så billigt och lättillgängligt som nu, samtidigt som våra jobb och vårt vardagsliv aldrig har krävt mindre av oss rent fysiskt.
Därför är det med kalorierna vi måste börja. För yngre handlar det om att skolhälsovården bör reagera betydligt tidigare än i dag och snabbt ska kunna remittera mulliga barn och deras föräldrar till dietister. Dessutom behöver skolidrotten ses över, så att den hjälper alla elever att hitta en motionsform som passar just honom eller henne, och inte bara motiverar de redan idrottsfrälsta.
Vuxna är oftare svårare att nå, men för många räcker det med att få kostråd, motion på recept och tydlig information från läkarna om vilka risker som följer med övervikt. Man bör heller inte utesluta ekonomiska incitament, som höjd skatt på socker eller lägre skatt på frukt och grönt, även om utformningen måste utredas innan man börjar peta i skatteskalorna.
Det senare kan tyckas klåfingrigt, snudd på förmynderi. Men faktum är att den årliga kostnaden för fetma ligger på mellan 25 och 35 miljarder kronor. Så länge vi gemensamt står för notan borde det inte vara konstigare med hög skatt på socker än på alkohol och tobak eftersom konsumtionen i samtliga fall leder till ökade kostnader för skattebetalarna.
Det handlar om att inse det självklara: Numera är vikt inte ett individuellt problem, utan ett av våra största samhällsproblem. Det är semmel-wrapen det konkreta beviset på.
Susanne Nyström