STOCKHOLM 2008-12-10 Barn p fˆrskolan Krukan p Hˆgbergsgatan leker barnen med tr‰tÂg. Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX / Kod 30142 ** OUT DN (‰ven arkiv) **
– Det är en viktig motion, en jättebra motion, men vi måste säga nej.
Ungefär så sa barn- och grundskolenämndens ordförande Maria Marklund (S) när folkpartimotionen om ”alla barns rätt till förskola” diskuterades i kommunfullmäktige. Vad motionen slutligen kom att handla om var att ”en plan tas fram för stegvis utökning av antalet timmar i förskolan i enlighet med barn- och grundskolenämndens långsiktiga mål och motionen”, som Andreas Westerberg (FP) yrkade i kommunstyrelsen.
Rätten till förskola skulle öka från 15 till 30 timmar och skulle även gälla barn till arbetslösa, sjukskrivna och föräldralediga.
Det går naturligtvis att tolka motionen, yrkandena i och skrivningarna från nämnderna lite annorlunda. Men i princip kan man säga att barn- och grundskolenämnden har som mål att stegvis öka antalet timmar i förskolan, samtidigt som man inte vill ha en plan för att nå det uppsatta målet. Vilket kan tyckas rätt märkligt.
Socialdemokraterna hänvisade till nämndens ansträngda ekonomi, miljöpartisterna föll in i talkören och vad värdekonservativa kristdemokrater tycker om förskolor kontra föräldrar som är hemma med barnen är ingen hemlighet.
När jag själv gick i förskola i början av 1960-talet var det förvaring och barnpassning som gällde. Så att mamma och pappa kunde jobba. Det är det inte i dag. Förskolan har under decenniernas gång alltmer kommit att betona den pedagogiska verksamheten. Många ser förskolan som en ren förberedelse inför skolan. Micaela Molin (M) hänvisade till förskolans betydelse för arbetslinjen och Weidan Gong (V) tillförde ett feministiskt perspektiv. Gott och väl, men finns det inte pengar, så finns det inte, menade S + MP.
Men motionen handlar inte i första hand om kostnader. Den handlar om att ta fram en plan i enlighet med barn- och grundskolenämndens egen målsättning – utan tidsintervaller och fastställda mål. Ur det perspektivet kan man tycka att motionen är svag, att den borde ha varit skarpare formulerad, men svaret är ännu tunnare.
Drar mig till minnes en liknande diskussion i landstingsfullmäktige. KD hade motionerat om att implementera FN:s barnkonvention i samtliga beslut. Det behövs inte, sa S, eftersom vi redan gör det. Men eftersom ni redan gör det, replikerade KD, varför kan det inte skrivas in i reglementet. För att vi redan gör det, sa S.
Några ärenden senare tyckte sig Andreas Westerberg uppleva att S måste säga nej till bra motioner bara för att de kommer från fel politiskt håll. Han är nog inte ensam om de misstankarna.