Foto: Pär Lindström
Broar och vägar byggs för att föra människor närmare varandra.
Men det är inte alltid som sådana signalerar samarbete och vänskap. I Skellefteå har två broar och en väg fått Liberalerna att hoppa av allianssamarbetet. Centrumbron blev den utlösande faktorn. Ett beslut som säkerligen uppskattas mer inom partiet än inger respekt hos Skellefteborna.
Politiska frågor har en bortre gräns. Brofrågan och frågan om en ny E 4-dragning nådde sitt bäst-före-datum i förra veckan när Moderaterna började slira på sin tidigare inställning.
Så här sa partiets tillförordnade gruppledare Johan Söderberg: ”Det kan bli så att vi inom partiet hamnar i ställningstagandet att bron behövs.” (Norran 19/10 2016)
Några dagar senare gjorde han förvisso minst en halv pudel, men samtidigt ska man vara medveten om att vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. Liberalerna tolkade också utspelet som att M var beredda att tillsammans med Socialdemokraterna köra över kommuninvånarnas nej i den rådgivande folkomröstningen.
Helt plötsligt ställdes frågan på sin spets.
Liberalerna tvingades välja mellan protest och pragmatism. Man valde protesten och hoppade av allianssamarbetet. Rätt eller fel lär visa sig redan i nästa val.
Politik handlar om fingertoppskänsla; att göra utspel i rätt tid, att lyfta rätt frågor, att ibland till och med kunna erkänna att slaget är förlorat. Fingertoppskänsla har inte varit Liberalernas starkaste sida den här mandatperioden.
För så länge Socialdemokraterna har egen majoritet i kommunfullmäktige blir det ingen ny E 4-dragning bekostad av kommunen – och det blir en ny centrumbro, förr eller senare. När M sedan började vackla blev det en verklighet som Liberalerna hade svårt att förhålla sig till.
Hade Liberalerna i stället valt den pragmatiska vägen hade frågan tillsammans med övriga partier i kommunfullmäktige till Socialdemokraterna blivit: Vad kan vi tillsammans göra för att förbättra trafiksituationen i Skellefteå?
Nu när det ska byggas 1 200 nya lägenheter i centrum är det kanske en bro till som behövs.
Men bortom alla broar och vägar finns det all anledning att göra en historisk tillbakablick. När de fyra borgerliga partierna i augusti 2004 bildade Alliansen hemma hos Centerledaren Maud Olofsson i Högfors var målet att bryta det socialdemokratiska maktmonopolet.
Det lyckades man med på riksplanet.
Medan redan starka socialdemokrater blev än starkare i Skellefteå. Liberalernas avhopp från Alliansen lär inte öka oddsen för de borgerliga partierna att framstå som ett trovärdigt alternativ till rött och grönt i nästa val.
Hur det går för Liberalerna återstår att se. Precis som på riksplanet kämpar Liberalerna i Skellefteå med att nå ut med sitt budskap. Det har inte varit lätt i skuggan av socialdemokrater och numera även moderater. För sammanhållningen i Alliansen har Liberalerna, precis som övriga partier, varit tvungna att kompromissa.
Det är knappt två år kvar till nästa val. Det är den tiden Liberalerna har på sig att åter bli ett parti som Skellefteborna kan tänka sig att rösta på. Men fram tills dess ska man agera som ett självständigt oppositionsparti.
Efter valet är den stora frågan om de andra borgerliga partierna åter vill samarbeta med Liberalerna, ett parti som nuförtiden inte vill samarbeta. Det svaret är långtifrån självklart.