FOTO: YOAN VALAT/POOL/AP PHOTO/TT Vapenexporten till diktaturen i Saudiarabien vållar återigen politiska konvulsioner. Foto: Yoan Valat.
Likt en ökenstorm fortsätter frågan om vapenexport och militärt samarbete med Saudiarabien att hemsöka svenska regeringar.
Frågan har återigen aktualiserats av att samarbetsavtalet, som ursprungligen slöts av den socialdemokratiska regeringen 2005, nu står inför ett vägskäl. Den 13 april är deadline för att antingen säga upp, omförhandla eller låta det automatiskt löpa vidare.
Saudiarabien är ett land som det skrivits mycket om de senaste veckorna. En läckt video från en halshuggning på öppen gata av en burmesisk kvinna har spridits över hela världen. Avrättningen skedde i den heliga staden Mecka. Hennes gråt och skrik ekar fortfarande. Mannen som filmade avrättningen har gripits.
På samma sätt har straffet mot bloggaren Raif Badawi väckt stora protester. Under 20 veckor, på fredagar, ska den 30-årige aktivisten motta 1 000 piskrapp fördelat på 50 stycken åt gången, för att ha ”hädat islam”. Dessutom ska han sitta i fängelse i tio år och betala stora böter.
Nyligen aviserade Saudiarabien även att man gärna arrangerar sommar-OS, men då endast för manliga idrottare. Det är så absurt att det är svårt att ta in. Samtidigt är det ingenting att skratta åt. Saudiarabien är inte bara en diktatur. Det är en barbarisk stat.
Därmed är det inte svårt att förstå varför frågan om vapenexport till landet är politiskt sprängstoff. Under föregående mandatperiod avgick försvarsminister Sten Tolgfors (M) efter att Sveriges Radio avslöjat att samarbetsavtalet även skulle inkludera en vapenfabrik.
Frågan är även en het potatis för regeringen, som inte vill säga upp avtalet helt. Statsminister Stefan Löfven (S) har meddelat att man avser att omförhandla och begränsa det. I dag inbegriper avtalet signalspanings- och stridsledningssystem samt skydd mot massförstörelsevapen, det vill säga vapensystem avsedda att skydda ett lands befolkning från utomstående hot.
Miljöpartiet har tidigare kategoriskt avvisat att Sverige ska fortsätta samarbetet. Valter Mutt, partiets utrikespolitiske talesperson, konstaterade för en tid sedan ”Det säger vi definitivt nej till. Att ha ett militärt samarbete med en av världens värsta diktaturer det är en för Miljöpartiet orimlig tanke.” (Sveriges Radio 29/1 2015)
Men livet i regeringsställning är inte alltid lätt att kombinera med benhårda principer. Språkröret Åsa Romson (MP) var inte alls lika avståndstagande och uteslöt inte fortsatt samarbete. Det är ännu ett exempel på att regeringsmakten riskerar tära hårt på Miljöpartiet.
Diskussionen om huruvida Sverige ska samarbeta militärt med Saudiarabien förefaller vara en enkel, svartvit fråga. Världen är dock inte svart eller vit. Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson argumenterade för en tid sedan för att behålla avtalet för att det stärker möjligheterna för Sverige att påverka, och att ”handel med diktaturer är generellt bra.”
Det räcker med att se till Kina för att påminna oss om att världen består av gråskalor.
Csaba Bene Perlenberg