Regeringen säger sig ha en politik för både stad och land.
Jag säger som rollfiguren doktor Relling i Henrik Ibsens teaterpjäs ”Vildanden”: Fan tro’t.
Finansminister Magdalena Andersson (S) behöver mer pengar, vallöften ska finansieras. Inte så konstigt att hon letar nya intäkter.
Problemet är inte letandet i sig utan vad hittat. Återigen drabbas de delar av Sverige där avstånden långa, där alternativen till egen bil inte sällan saknas, där de höjda drivmedelsskatterna slår extra hårt. Behöver nog inte påminna om kilometerskatten på lastbilstransporter och flygskatten.
Som om det inte skulle räcka …
Nu är det bankernas tur. Idén till skattekonstruktionen kommer från Danmark och går ut på att en särskild 15-procentig löneskatt läggs på alla anställda inom företag som tillhandahåller finansiella tjänster. Att ha personal kommer alltså att bli dyrare.
Det är ett förslag som det fullkomligt dryper populism om. Att föreslå en bankskatt är bland det mest ofarliga i skattehöjningsväg en finansminister kan göra. Vem gråter en skvätt över att finanssektorn ska beskattas hårdare?
Hur många gånger har man inte hört orden: Bankerna tjänar så bra, de har råd.
Dessutom slipper de betala moms i Sverige, vilket gör dem skattemässigt gynnade jämfört med andra företag. Ja, så varför inte …
Jo, det är alldeles rätt, bankerna har råd. Det har för övrigt alla som inte lyckas görs av med hela månadslönen innan nästa dimper ner på kontot. De flesta månader skulle jag ha råd, du skulle nog också ha råd, till och med en finansminister skulle ha det.
Men problematiken ligger inte i om 318 000 banker och andra finansiella företag (Skatteverkets beräkningar) har råd att betala en extra löneskatt eller inte. Problemet ligger på ett helt annat plan. En sannolik konsekvens blir att jobb inom bank- och försäkringsnäringen försvinner och att ännu fler kontor läggs ner.
En kvalificerad gissning är då att bankservicen och bankkontoren utanför storstäderna, på landet, som i första hand kommer att drabbas.
Fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna är oroliga, för att inte tala om de anställda. I Danmark försvann till exempel vart femte bankjobb. De fyra största svenska bankerna har redan 13 000 anställda i de baltiska länderna och enligt samstämmiga uppgifter finns det redan färdiga planer på att flytta bankjobben utomlands.
En löneskatt på 15 procent ökar priset på ett genomsnittligt bankjobb med 60 000 kronor om året. Enligt bankerna sätt att se på saken måste någon betala; antingen kunderna med högre avgifter och färre kontor eller de anställda med färre jobb.
Skillnaderna mellan att ha en ”egen” bankman på orten, som är väl insatt i både bygdens och den enskilde kundens situation, och ringa en kundtjänst på andra sidan Östersjön kunde knappast ha varit större. De banker som medvetet satsat på att behålla även de små bankkontoren är naturligtvis de vars kunder drabbas hårdast. För att inte tala om alla dataovana äldre som inte vill göra sina bankärenden online.
Regeringen säger sig ha en politik för både stad och land.
Nu är det på tiden att man också visar det. Att bankkunder utanför de lite större städerna löper en betydande risk att få sämre service och betala mer för banktjänsterna talar inte för att regeringen både tänker på städerna och på landet.