Just som julen skulle vara slut, just som den dansats ut, kommer regeringens tiggeriutredare Martin Valfridsson med en försenad julklapp till Sveriges kommuner.
Julklappen ifrĂ„ga heter âFramtid sökesâ, en löftesrik titel pĂ„ en utredning som nĂ€rmast kan beskrivas som en handbok i konsten att sĂ€ga till de ungefĂ€r 5 000 utsatta EU-medborgare som befinner sig i Sverige att framtiden finns inte hĂ€r.
Nej, deras framtid finns kanske inte hÀr, inte i Sverige, inte i SkellefteÄ, Norsjö eller MalÄ, men frÄgan Àr var den finns. Det finns en anledning till att de lÀmnar sitt hemland, ofta RumÀnien eller Bulgarien, mÄnga Àr romer, men inte alla, för att tigga utanför gallerior och affÀrer, pÄ gator och torg. Det handlar helt enkelt om att deras liv som tiggare i nÄgon vÀsteuropeisk stad i mÄnga fall Àr bÀttre Àn det liv som de lÀmnat bakom sig.
Det Àr inte lÀtt att konfronteras med en misÀr som Sverige inte upplevt pÄ mÄnga Är.
Det hugger till i hjÀrtat nÀr man gÄr förbi mÀnniskor som tigger i bitande vinterkyla.
Sedan Àr det alla plÄgsamma frÄgor: Ska tiggeriet förbjudas? Vad Àr rÀtt och vad Àr fel, en slant i muggen eller inte? Ska vi acceptera att det vÀxer upp nya kÄkstÀder, de slumsamhÀllen som Sverige sÄ frenetiskt arbetat för att fÄ bort?
Det Àr ett kÀrvt budskap som Valfridsson levererar: skolgÄng bör inte generellt erbjudas barn till tiggare, polisen ska snabbare kunna vrÀka personer frÄn olagliga boplatser, enligt den lagstiftning som finns, rÀtten till sjukvÄrd ska begrÀnsas och samma regler ska gÀlla i hela landet.
Det Àr ingenting annat Àn en försenad julklapp till handfallna kommuner som ser tiggeriet som ett problem, men inte riktigt vet hur de ska handskas med det.
Naturligtvis finns det inga enkla svar. Vad Valfridsson erbjuder Àr kortsiktiga försök till lösningar pÄ ett lÄngsiktigt problem. Att tiggarna hjÀlps bÀst genom att deras levnadsvillkor förbÀttras i deras hemland gÄr som en röd trÄd genom utredningen. I teorin Àr det sÄ sant som det Àr sagt. Men vad hÀnder, i praktiken, om hemlÀnderna inte Àr intresserade av att lösa problemet. SÄ lÀnge romer Àr förföljda och diskrimineras lÀr de söka sig nÄgon annanstans, kanske till Sverige igen.
â VĂ„rt mĂ„l Ă€r att bĂ„de utsattheten och tiggeriet ska minska och upphöra, sa barn-, Ă€ldre- och jĂ€mstĂ€lldhetsminister Ă sa RegnĂ©r (S) nĂ€r rapporten presenterades pĂ„ mĂ„ndagen.
Ur det perspektivet Àr det en svag och intetsÀgande rapport som Martin Valfridsson presenterar. Vad Sveriges regering har att hoppas pÄ, om Ragnérs förhoppning ska kunna infrias, Àr att andra lÀnder, som RumÀnien och Bulgarien, ocksÄ gör sitt. Hur troligt det Àr kan utlÀsas av liknande lÀnders agerande i den pÄgÄende flyktingkrisen.
Och under tiden som Sverige försöker övertala andra att ta sitt ansvar har Valfridssons utredning förpassat de romska EU-medborgarna Ànnu nÄgra snÀpp nerÄt pÄ den sociala rangordningen. Nu har de till och med sÀmre rÀttigheter Àn de som Àr papperslösa.