Så här är det sagt: Skellefteå ska i framtiden bli lika känt för sin kultur som för sin ishockey.
Det är förvisso inget officiellt ställningstagande, ingenting som beslutats i nämnder och styrelser, men ändå någonting som sagts både en, två, tre och fyra gånger när kulturhuset i Skellefteå har diskuterats.
Däremot var det inte många som hade överhövan mycket att säga när kommunfullmäktige debatterade och beslutade om kulturhuset. Kanske inte så konstigt när så många redan har sagt så mycket, när utredning lagts till utredning i kommunens troligtvis mest omfattande analysarbete.
Utanför Forumsalen stod kulturföreningarna på rad, delade ut små fröpåsar med en from förhoppning om att alla kommunens kulturfrön ska få gro i det nya kulturhuset, att det inte bara ska vara en plats där biblioteket, de båda konsthallarna och Västerbottensteatern ska få husera.
Hur välgrundad deras oro är får framtiden utvisa. Klart är att om Skellefteås kulturliv ska få samma status som dess ishockey räcker det inte med att bygga ett kulturhus för en halv miljard, då måste det också ske en rejäl satsning på kulturen.
Är kommunen beredd att göra en sådan?
När Luleå byggde sitt kulturhus ökade samtidigt deras kulturbudget från 62,3 miljoner till 93,8 miljoner kronor på åtta år. En liknande satsning skulle behövas i Skellefteå om kulturhuset även här ska bli en omtyckt mötesplats.
Det är här den största utmaningen för kommunens politiker, oavsett partisymbol, ligger – utom för Sverigedemokraterna som inte vill ha något kulturhus – att nå en bred folklig acceptans för en investering på 400–500 miljoner kronor vars drift säkerligen kommer att tvinga fram en och annan omprioritering i budgeten.
Bara hyreskostnaden för de fyra kärnverksamheterna beräknas öka med 30 miljoner kronor. Redan nu ställs i folkmun, rätt eller fel, kostnaderna för investeringen i och driften av kulturhuset mot vården, skolan och omsorgen.
Kommunalrådet Monica Widman Lundmark (S) menade i fullmäktigedebatten att ett kulturhus måste få kosta alltmedan Vänsterpartiets gruppledare Agneta Hansson sade sig vara nästan lite smålyrisk inför det historiska beslutet.
I Markusevangeliet kan man läsa: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen”. Min uppmaning till Skellefteås politiker blir därmed: Gå ut överallt i Skellefteå och missionera kulturens betydelse för en stad som vill växa.
Hoppas de lyckas. Misslyckas de är risken stor att kulturhuset betraktas som ett försök från politikerna att bygga ett monument över sig själva.