FOTO: JESSICA GOW/TT Förhoppningsvis håller finansminister Magdalena Andersson (S) på att frigöra sig från Göran Perssons ande. Foto: JESSICA GOW / TT.
Om det har funnits en ideologi i svensk politik under de senaste åren har den stavats överskottsmål och budgetprocess.
Utan tvivel är budgetreglerna, som tillkom i spåren efter 1990-talskrisen, en anledning till att Sverige har bland Europas starkaste statsfinanser. Men även det som har tjänat väl förlorar förr eller senare sin relevans, när omständigheterna förändras.
Sedan flera år tillbaka kan svenska staten låna pengar i princip gratis. Samtidigt finns stora investeringsbehov i bostäder och infrastruktur. Det borde med andra ord vara rätt läge för större offentliga investeringar, som långsiktigt kan stärka utvecklingskraften i svensk ekonomi.
Men i stället har förre stats- och finansministern Göran Perssons ande hållit svensk politik i ett järngrepp. Allt annat än den hårdast möjliga tolkningen av vad stabila statsfinanser innebär har avfärdats som ansvarslöst. Rädslan för underskott har exempelvis omöjliggjort en konstruktiv diskussion om hur staten ska kunna utnyttja sin starka finansiella ställning för att lånefinansiera nödvändiga järnvägsinvesteringar.
Som LO-ekonomen Torbjörn Hållö nyligen konstaterade kan dagens politik varken motiveras utifrån reella ekonomiska behov eller, vilket ibland påstås, EU-krav (Dagens Arena 4/2 2015).
Därför är det glädjande att finansminister Magdalena Andersson (S) har signalerat att en omsvängning i riktning mot en mer offensiv finanspolitik kan vara på gång (Dagens Industri 16/2 2015).
Andersson understryker att Sverige bör utnyttja läget med extremt låga räntor för investeringar i bostäder, utbildningssystem och infrastruktur. Vad denna typ av offentliga investeringar har gemensamt är att de, förutom att lösa omedelbara behov av exempelvis fler bostäder, skapar förutsättningar för ytterligare investeringar då de underlättar för företag att växa.
Det är med andra ord inte konstigt att företrädare för Svenskt Näringsliv var snabba med att omfamna finansministerns utspel. Det är deras medlemmar som dagligen märker av problem att rekrytera när det råder bostadsbrist och som drabbas när leveranser blir lidande på grund av eftersatt transportinfrastruktur.
Problemet är bara att konkretionen saknas i finansministerns utspel, vilket Svenskt Näringslivs chefekonom Ann Öberg konstaterade. Vi vet inget om hur stora investeringar regeringen egentligen är beredd att göra och heller inte när. Risken är att de både blir små och kommer för sent.
Sveriges politiker måste frigöra sig från 1990-talskrisen, och inse att dagens utmaningar är helt andra än på den tid då Sverige sades höra hemma i den statsfinansiella spaghettiligan.
Från Magdalena Andersson och alliansföreträdare har det ibland låtit som om ökad offentlig upplåning skulle innebära raka vägen till grekiskt kaos.
Men det verkliga hotet mot svensk ekonomi i dag är inte ökad skuldsättning, utan oviljan att investera för framtiden.
Svend Dahl