Olof Skötkonung (995–1022) var den förste regenten som lät prägla mynt i Sverige.
Knappt tusen år senare tycks kontanterna vara på väg att försvinna, allt fler använder sig av olika former av elektroniska lösningar. Att många banker inte vill ha med mynt och sedlar att göra har snabbat på utvecklingen.
Men inte bara banker. Allt oftare möts man i butiker och offentliga inrättningar av skyltar som berättar att man inte tar emot kontanter.
Detta har fått riksbankschefen Stefan Ingves att reagera. På DN Debatt (27/2 2018) skriver han bland annat: ”I tider av kris har allmänheten alltid sökt sig till riskfria tillgångar, likt kontanter, som garanteras av den egna staten. Att kommersiella aktörer i alla lägen skulle axla manteln för att tillgodose allmänhetens efterfrågan på säkra betalningar är inte troligt.”
Han vill helt enkelt värna och skydda våra svenska kronor.
För många behövs inte ens ett krisläge för att det allt mer kontantlösa samhället ska bli problematiskt. Dagens kunder förväntas betala med kort eller mobil. Vilket många, inte minst äldre, inte vill göra. Det känns säkrare med pengar.
Därtill kommer de som inte kan få ett bankkonto eller ett mobilabonnemang.
Som vanligt tar dagens samhälle väldigt lite hänsyn till de mest utsatta.
Andra som riskerar att komma i kläm är de miljoner svenskar som bor i småorter och på landsbygden där banken stängt för länge sedan – och tagit bankomaten med sig. Efter Tjeckien är Sverige det land i Europa som har minst antal bankomater. Det behöver inte påpekas att de bankomater som finns finns i städer och större orter.
Hela Sverige ska leva, eller hur?
Det finns en poäng med att värna olika betalningsformer. Det handlar till exempel om så enkla saker som att själv kunna välja, och om man av någon anledning vill värna den personliga integriteten. Kontanter går som bekant inte att spåra. Ibland fungerar kontanter bäst, ibland kort, ibland ”swishar” man över pengar.
Hur moderna och hur progressiva vi än är så gillar vi våra sedlar och slantar. För en tid sedan gjorde Kungliga Tekniska högskolan en undersökning. Den visade att två av tre svenskar ansåg det som en rättighet att få använda kontanter. Någonting som de butiker och inrättningar som vägrar att ta emot kontanter borde ta fasta på.
Det kontaktlösa samhället är bra för staten eftersom alla betalningar går att spåra. Därmed blir svartjobb och annat fiffel och båg svårare. De blir lättare för staten att se till att medborgarna sköter sig som de ska, betalar rätt skatt i rätt tid och så vidare. Därtill slipper banker och affärer handskas med kontanter och rånrisken minskar.
Men, så har vi dem som inte vill betala med kort, av en eller annan anledning …
För närvarande pågår det en parlamentarisk utredning om en ny riksbankslag. Bäst-före-datumet har passerats på den gamla. Bland annat finns det ingen skyldighet för handeln att acceptera kontant betalning, eller för bankerna att handskas med kontanter.
Det vill riksbankschefen Stefan Ingves ändra på. Han menar att Riksbankens kronor i tider av olika elektroniska betalningslösningar måste skyddas av lagen för att vara ett allmänt accepterat betalningsmedel, till en början genom krav om att banker ska hantera kontanter.
Slutligen måste påpekas: Det är kunderna som slutligen bestämmer. Om tillräckligt många kräver att en affär tar emot kontanter som kommer de att få rätt, förr eller senare.