En något udda allians med moderater, socialdemokrater och folkpartister ser ut att kunna få igenom en mindre lyckad idé. Partierna vill att de riksdagsledamöter som väljs om nästa år ska få behålla de förmånliga avgångsvillkor som gäller under denna mandatperiod, medan nyinvalda ska få sämre villkor.
Att behålla ingångna avtal är en sak. Men här handlar om att riksdagsledamöter, som i god tid har informerats om förändrade regler nästa mandatperiod, får behålla särskilda privilegier. Övriga riksdagspartier, MP, V, C, SD och KD, föreslår att de nya villkoren ska gälla för alla som väljs in 2014. Det är den enda rimliga hållningen.
Frågan är angelägen även för att det sticker i ögonen att sittande politiker fattar beslut om sina förmåner, medan statsministern med flera gärna talar om för oss andra hur viktigt det är att vi arbetar och sliter (och helst längre än nuvarande pensionsålder). S, M och FP:s linje i den här frågan gör onekligen politikerföraktet en tjänst.
I Konstitutionsutskottets betänkande ”Omställningsstöd för riksdagsledamöter” (2013/14:KU3) kan man ta del av reservationerna. I Kristdemokraternas förslag sneglar undertecknarna på den finansieringsmodell som tillämpas i det franska parlamentet. Där betalar ledamöter en månadsavgift till en fond som finansierar deras omställning efter tiden i Nationalförsamlingen.
Den franska modellen är intressant för att den motsvarar vad som gäller för övriga yrken på den svenska arbetsmarknaden; den som får a-kasseersättning har som bekant betalat in sin avgift till a-kassan. Varför skulle inte ett liknande system fungera för våra riksdagsledamöter? På få andra arbetsplatser får den som fyllt 50 år, och lämnar arbetet, tryggad försörjning fram till pensionen.
Socialdemokraternas gruppledare i KU, Björn von Sydow, säger att omvalda ledamöter har gått in i riksdagsarbetet med en viss förutsättning, och att ”det är ett stort risktagande man gör när man tar uppdraget”. Men att en gång ingå i ett system innebär förstås inte att regler aldrig kan ändras. KU:s ordförande Peter Eriksson (MP) har rätt när han påpekar att alla kandidater som ställer upp i nästa års val vet vad som gäller efter 2014.
Om man inte är nöjd med regler är man fri att låta bli att kandidera. Och om nyvalda riksdagsledamöter ska kunna acceptera ett nytt omställningsstöd, är det svårt att se hur samma stöd skulle ses som så otänkbart för dagens ledamöter.
Inför omröstningen i den här frågan, som ska avgöras i riksdagen i oktober, förtjänar M, FP och S ordentligt med kritik.