Fosterdiagnostik är etiskt svårt. I Danmark har det visat sig att nästan alla gravida som genom KUB-tester upptäcker Downs syndrom gör abort. Även foster med lindrigare kromosomrubbningar väljs bort. En utveckling med allt färre ”avvikande” i samhället, där människor inte kan tänka sig barn som inte är ”perfekta”, är skrämmande.
Men det finns särskilt svåra fall där fosterdiagnostik är det minst dåliga alternativet. För föräldrar med anlag för allvarliga sjukdomar, ibland så dödliga att barnet inte ens hinner födas, är alternativet till fosterdiagnostik ofta en sen abort. Trots detta nekas denna grupp PGD-diagnostik av Norrlandslänens landsting, en metod som i övriga landet ingår i vården. Norrlandstingens Regionförbund vill nämligen inte införa PDG, åtminstone inte än.
PDG eller preinplantatorisk genetisk diagnostik, som det heter, går ut på att ägg från kvinnan befruktas i ett provrör. När embryot är några dagar gammalt kan man se om det bär på förälderns genetiska sjukdom, om inte sätts embryot in i kvinnan. Lagstiftningen ställer hårda krav på när PGD får användas; endast vid mycket svåra sjukdomar och bara på universitetssjukhus får tester genomföras.
Hur kommer det sig att landstingen i Västernorrland, Jämtland, Väster- och Norrbotten inte tillåter metoden när övriga 17 landsting gör det? Det har sagts att det kostar. Men även alternativet – att kvinnor gör abort senare, med allt vad det innebär – kostar. Inte minst i mänskligt lidande.
En som har reagerat på att diagnostiken inte erbjuds i norr är Jens Sundström, oppositionslandstingsråd (FP) i Norrbotten, som sitter i regionförbundet. Man känner sig ensam som norrlänning att driva frågan, säger han när vi talas vid. Det finns inget uttalat politiskt motstånd mot PGS-tester, men Sundström menar att politikerna lättvindigt lutar sig mot vad enskilda tjänstemän säger. Vi avviker kraftigt från resten av landet, säger han.
Alternativet för barnlängtande par som inte får PGD är att bli gravida den vanliga vägen, för att sedan göra moderkaksprov eller fostervattensprov senare i graviditeten. Men att få besked mellan vecka 15 och 20, och därefter eventuellt abortera ett allvarligt sjukt foster, är ingen enkel sak En så sen abort innebär att kvinnan behöver föda fram det skadade fostret. På många kvinnor har en mage redan börjat synas efter så många veckor.
I den här frågan har de norrländska landstingen all anledning att blicka söderut: det är inte en fråga om att välja bort foster vind för våg, utan en fråga om det minst dåliga alternativet. När norrländska par nekas PDG-tester hänvisas de inte bara till sena aborter. De nekas även den vård som alla andra har rätt till.