Att utse en ny pÄve Àr omgÀrdat av samma hemlighetsmakeri som nÀr mÄnga politiska partier hÀr hemma ska utse ny partiledare. Ingen utanför ett hermetiskt tillslutet rum fÄr vet nÄgonting innan allt Àr klart: inte vilka huvudkandidaterna Àr, ingenting om kravprofil, ingenting. Men helt plötsligt Àr den rök som stiger upp ur en av vÀrldens mest berömda skorstenar vit i stÀllet för svart. Katolska kyrkan har fÄtt sin nya pÄve.
DÀrför Àr det ocksÄ svÄrt att ha nÄgon tvÀrsÀker Äsikt om den nya pÄven, den 76-Ärige argentinske kardinalen Jorge Maria Bergoglio, som nu utsetts att leda vÀrldens 1,2 miljarder katoliker. DÀremot gÄr det att utifrÄn gjorda val dra vissa slutsatser.
à ldern: Bergoglio Àr bara tvÄ Är yngre Àn en nu snabbt Äldrande Joseph Ratzinger var nÀr han blev Benedictus XVI för Ätta Är sedan. De flesta hade rÀknat med att den nya pÄven skulle vara betydligt yngre. Slutsats: Genom att vÀlja en 76-Äring till pÄve visade kardinalerna att de inte tror att kyrkan behöver en kraftig, ung pÄve som kan regera i Ärtionden utan en erfaren, populÀr och ödmjuk pastor som kan dra nya anhÀngare till tron och hjÀlpa till med att bygga upp ett raserat förtroende för en kyrka fÀrgad av skandaler.
Namnet: Katolska kyrkans pÄvar tar sig oftast ett nytt namn i samband med att de vÀljs. Att Bergoglio valde namnet Franciskus Àr intressant. Av allt att döma vill han bli associerad med den helige Franciskus av Assisi som stod för fred, fattigdom och enkelhet. En annan viktig Franciskus Àr Francisco Javier, medgrundare av jesuitorden, som spred tron sÄ lÄngt som till Indien och Japan. Slutsats: Det finns en dubbel symbolik i valet av namn, dels vill Bergoglio ta avstÄnd frÄn anklagelserna om Vatikanens extravaganta leverne, dels att tron behöver spridas i en tid dÄ mÄnga kyrkor kÀmpar med sjunkande medlemsantal.
Landet: MÄnga hoppades pÄ en icke-europeisk pÄve, fÄ trodde pÄ Bergoglio frÄn Argentina. Men han Àr den förste pÄven frÄn den amerikanska kontinenten och den förste icke-europeiske pÄven pÄ över ett Ärtusende (pÄ 700-talet fanns det nÄgra pÄvar födda i Syrien). Slutsats: Tiden var mogen för en icke-europeisk pÄve i en tid dÄ ingen kommer undan politiken. Att ungefÀr 40 procent av vÀrldens katoliker i dag finns i Latinamerika mÄste förr eller senare resultera i en pÄve.
Valet av Jorge Maria Bergoglio signalerar inte nÄgon större förÀndring, eller modernisering, av den katolska kyrkan. I trosfrÄgor beskrivs hans som konservativ. Vilket osökt leder in pÄ en av samtidens intressantaste trosfrÄgor: ska kyrkan vara en kyrka, i den meningen att stÄ upp för sina vÀrderingar, eller anpassa sig till samhÀllet utanför. Den frÄgan kan bara kyrkorna sjÀlva svara pÄ.