FOTO: JONAS EKSTRÖMER/TT Jonas Sjöstedt (V), Ulla Andersson (V), Stefan Löfven (S) och Gustav Fridolin (MP) under måndagens presskonferens.
Man hade kunnat berätta om hur många elever som går i friskolor, och sedan fortsatt med hur många som valt bort offentlig vård och omsorg till förmån för privata alternativ inom ramen för LOV. Om hur bra allting är.
Och sedan stannat där. Men det hade inte gett en rättvisande bild, eller hur?
Man hade också kunnat berätta om de företag som bedrivit en undermålig verksamhet, och fortsatt med skatteregler som möjliggör att pengar som, moraliskt sett, borde ha beskattats i Sverige försvunnit utomlands. Om hur dåligt allting är.
Och sedan stannat där. Men det hade inte heller gett en rättvisande bild, eller hur?
För sanningen finns mellan två ytterligheter.
Nej, privata företag ska inte förbjudas inom vård, skola och omsorg. Det är inte det trepartiuppgörelsen mellan S, MP och V handlar om. Tanken är i stället att vinsterna i huvudsak ska återinvesteras i verksamheten. Eller rättare sagt; att det ska tillsättas en utredning som ska se över frågan och presentera sina slutsatser 2016 i en riksdag där de rödgröna inte ens är i majoritet.
Var frågorna sedan hamnar är det ingen som vet. Det lär till exempel bli svårt att hitta en riksdagsmajoritet för en del av förslagen. Ändå kände sig Jonas Sjöstedt föranledd att tala om en ”stor framgång för Vänsterpartiet” och Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, gick ännu längre och beskrev det som ”en historisk dag”.
Om Vänsterpartiet vill utse sig själva till vinnare så varsågod. De stora förlorarna är alla de 300 000 elever som valt att gå i en fristående skola, alla de patienter och brukare som själv vill kunna välja vårdcentral och äldreboende. De som nu tvingas leva i osäkerhet om skolan eller äldreboendet finns kvar om några år. För oavsett vad regeringen och Vänsterpartiet än påstår är det här signaler som kommer att påverka valfriheten, och företagens vilja att investera, i negativ riktning.
Alla företag i välfärssektorn har inte uppträtt juste, varken mot elever, patienter, brukare eller mot svenska skattebetalare. Någon form av restriktioner, eller uppstramning av regelverket, var oundvikligt. Men i stället för att sätta åt de företag som inte uppträder korrekt – i mesta möjliga mån säkerställa att alla verksamheter inom välfärden är av god kvalitet – väljer V tillsammans med MP och S att försöka straffa alla. Logiken blir ungefär så här: om några byggföretag som jobbar åt den offentliga sektorn inte sköter sig, tar ut för stora vinster, förbjuder vi alla vinster i byggsektorn.
Slutligen kan noteras att den ende som på presskonferensen inte bar röd slips var Vänsterpartiets Ulla Andersson.