OSLO 20130722. Folk legger ned blomster ved minnelunden utenfor Oslo domkirke mandag 22. juli. To år etter terrorangrepene 22. juli 2011 i Oslo og på Utøya. Foto: Heiko Junge / NTB scanpix / SCANPIX / kod 20520
Terroristdåd, det är ju sådant som sker i länder som Storbritannien eller USA. Men inte här i Norden.
Så tänkte nog de flesta innan den 22 juli 2011. Innan Anders Behring Breivik blev Nordeuropas mest kända massmördare. Innan 77 människor fick sätta livet till i attacker mot den norska regeringens högkvarter i Oslo och det norska socialdemokratiska ungdomsförbundets sommarläger på Utøya.
Efter Behring Breiviks attentat fanns det de som befarade att Norge skulle gå fel väg. Att rädslan skulle få härska, och att misstron människor emellan skulle öka. Men Norge lät bli att välja den vägen. Alla, oavsett partifärg och politisk hemvist, sörjde de döda tillsammans. Enighet blev ledordet för att möta krisen, i stället för splittring. Och det visar att även om den skada Behring Breivik åsamkade aldrig går att återkalla, har han inte tillåtits att vinna.
Även om hans syfte var att angripa den norska demokratin har inte hans gärning påverkat dess grundvalar. Enligt en norsk studie utförd av statsvetare vid Oslo Universitet har tilliten mellan medborgarna inte förändrats sedan illdådet. Det är ett gott tecken, och ett gott betyg åt den norska demokratin. Även om tragedin har påverkat hela nationen har den inte blivit lamslagen av rädsla eller misstro.
Det finns andra sätt att bemöta terrorism än att skapa ett samhälle där tilliten undergrävs och där rädsla tillåts froda. I ett klimat präglat av ökad misstänksamhet finns det en risk att extremism föds, snarare än undanträngs.
Naomi Abramowicz
Skribent på Liberala Nyhetsbyrån