The crowd is seen at Bellahouston park during an open-air mass celebrated by Pope Benedict XVI in Glasgow, Scotland, Thursday, Sept. 16, 2010. Pope Benedict XVI is on a four-day visit the first-ever state visit by a Pope to Britain. (AP Photo/Gregorio Borgia)
Landstingen i Jönköping, Örebro och Gävleborg har gjort det, precis som landstingen i Östergötland, Kronoberg och Jämtland.
De har lagt ner sig själva för att kunna återuppstå som regioner. På nyårsdagen bytte de skepnad. Det har även Västra Götaland, Skåne, Halland och Gotland gjort. Samtidigt tvingas vi i Västerbotten leva med ett märkligt dubbelkommande i viktiga regionala frågor.
Tanken var att större skulle vara starkare. När ansvarskommittén i februari 2007 slutrapporterade sitt arbete pratades det initialt om sex eller nio storregioner. Sedan dess har många landsting tänkt om, om de överhuvudtaget tänkte storskaligt från början, och nöjt sig med en omdaning från landsting till region. Under 2016 väntas också Västernorrland, Norrbotten och Västmanland att ansluta sig till skaran av regionbildare.
Tre av de fyra landsting som från början var tänkta att ingå i en norrländsk storregion – Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland – har därmed redan bildat region, eller planerar att göra det. Därmed torde också tanken om en storregion i norr vara utagerad.
Ändå hoppas Socialdemokraterna i Västerbotten. I en debattartikel på norran.se ( norran.se/asikter/debatt/en-storre-region-behovs-317195) försöker Lilly Bäcklund, länsordförande, landstingsrådet Peter Olofsson och Lorents Burman, kommunalråd i Skellefteå, att blåsa liv i frågan.
Jo, tanken var god, den att färre men större regioner skulle bli starkare och klara större uppdrag och kunna konkurrera med starka europeiska regioner. Men nu när enskilda landsting bildar egna regioner på löpande band har en god ursprungstanke blivit överspelad.
Historieskrivningen om vad som hände när Region Norrland begravdes skiljer sig utifrån vem man talar med. Men en gemensam nämnare stavas trångsynt bytänkande, det var viktigare att hitta sådant som skulle göra en regionbildning omöjlig än sådant som skulle göra den möjlig.
När övriga Norrlandslän sluter sig mot sina länsgrannar, och anser sig ha mer att vinna på kortsiktigt bytänkande än storskaligt och intimt samarbete över länsgränserna, framstår Socialdemokraterna i Västerbotten, i den här frågan, som framsynta visionärer. Här har man insett ”att Västerbotten är en för liten region för att kunna nå framgång i de riktigt stora frågorna”, som det heter i ovan nämnda debattartikel.
Det är tråkigt att behöva konstatera att övriga Norrlandslän inte insett det som S i Västerbotten har gjort; nämligen att i vissa lägen har storleken faktiskt en avgörande betydelse.